I Kjellbrellsworld är livet enkelt- och komplicerat.
Jag, som alla ni andra, vet nog teoretiskt hur man ska leva.Problemet är att de bakre hjärnregionerna har kidnappat de förnuftiga områdena nära frontalloben.
Så är det för de flesta, även om många av er tror nåt annat.
Man kan väl säga att ju mer man tror att förnuftet råder, ju oförnuftigare är man.
Det går att anlägga strategier där man försöker tvinga in grottmänniskan i en håla
Ett nyårslöfte är en sån variant.
Vi kommer väl inte alltid, faktiskt ganska sällan att genomföra våra goda intentioner.
Särskilt svåra är löften av avståendekaraktär.
Man ska sluta röka, dricka eller liknande.
Jag säger inte att man inte kan sluta, men att nyårsaftonen skulle vara speciellt gynnsamt för utfallet är jag tveksam till.
En vän till mig har med glans klarat av ett löfte.
Att inte dricka genever mer.Det låter inte jättesvårt. Jag tror att grannen sagt sig försöka sluta röka, men det tror jag inte på. Statistiken talar emot. Fast jag har gärna fel.
Men vet ni? Jag har faktiskt klarat av att hålla några löften som på förhand ansågs svåra att hålla.
VADET
I november 2012 var jag på ett kalas. Värden slog då vad om en mycket stor summa pengar att jag inte skulle klara ett år utan alkohol. Först nämndes en summa, sen, liksom att han insåg det omöjliga i att jag skulle kunna klara av att hålla det, femdubblades summan.
Jag frågade från när det skulle börja gälla och fick beskedet att vadet gällde från nyårsafton. Jag accepterade vadet.
Vid en nyårsmiddag i Linnéstaden intogs det sista glaset, sannolikt champagne.
Nu två år senare har jag fortsatt på den inslagna linjen. Trots att jag älskar barer och en god ale.
Året som vadet gällde innebar naturligtvis en del försakelser av social natur. Jag var med kamraterna såväl i Skagen som i Lysekil, Stenungsbaden som i Bosses sommarställe på Bohus-Malmön under midsommarhelgen 2013.Det förekom en del kamrattryck, så mycket kan jag säga.
Förste januari 2014 hade jag vunnit vadet, men några pengar har jag inte fått.
Inte ännu i alla fall.
VALFRIHET
Det har gnällts ganska mycket på min hållning. Bjudningarna till fester är betydligt färre,det samma gäller för After Work.
I vissa stunder kan det kännas surt, men jag antar att jag upplevs som tråkigare.
Må så vara.I själva sakfrågan får jag, inte minst från vadslagarens sida, höra att jag är ”tråkig så klockorna stannar”. Det är ett märkligt och dubbelbottnad budskap.
En annan tror att jag lider hela tiden- hon vet inte vad hon talar om. Faktum är att det här nyårsvadet ligger i linje med det liv jag har kommit att hamna i tillsammans med projekt som till stor del handlar om folkhälsa och livsstilsval. Vad som är hönan och ägget vet jag inte.
Jag ser spritens härjningar runt omkring mig, i jobbet med hemlösa och privat och förundras, med facit i hand, över dess lockelse.
Står vi inte ut med livets valfrihet? För en sak är säker:- OK att man får avstå lite pubbesök och festande, men livet bjuder på så mycket annat.
Så det blir en fortsatt mycket restriktiv hållning till alkohol. Avståendet öppnar många fler dörrar än det stänger. Inget talar för motsatsen trorts mina vänners välmenta argumentarande om allt jag missar. Som idrottsledare och förälder har man också en en roll som föredöme. Jag har inte axlat den rollen helt bra- men det är på tiden.
Som en parantes kan nämnas att jag även slutade breda smör på brödet vid samma tidpunkt. Det håller också än. Kanske ville jag dra ned på fettet i kosten.Kanske jag ska plussa på med att avstå grädden- men det blir ofantligt mycket svårare. Jag har en svaghet här. Den innefattar också allt sött.
NUVARANDE UTGÅNGSLÄGE
Jag har haft intentioner att öka min träning, men det har bara hållit periodvis. På nåt sätt har tävlingsintresset avtagit, även om det blossar upp när våren närmar sig.
Jag borde slå vad om att springa en mil om dagen när jag är frisk och skadefri.Så blir det inte. Det saknas nån viljekomponent och jag är slö.
Dock har jag satt ett litet pyttemål som nyårslöfte- 100 armhävningar och 100 situps om dagen.
Så här dag 1 har jag infriat mitt löfte.
Jag har periodvis klarat av diet a´la 5:2-modell, men är nu inne i helt fel kosthållning.
Vägde in i det nya året på höga 80.7 kg- minst 4 kg för mycket. Sånt gör det trögare med motionerandet.
Ska ändå-utan löfte, försöka springa alla friska dagar, men det är mest som politikerna kallar det-en ambition.
Mitt största problem är mina många engagemang och alla de ändlösa möten det medför. Det dränerar mig på energi och det som initialt är roligt och faktiskt i hög grad sprunget ur mitt eget huvud och från min passion, kväver passionen och förmågan att ha roligt.
Mitt nyårslöfte för i år är därför att jag ska minska ned, stuva om och lägga projekten närmare mitt hjärta.Annars funkar det inte. Det blir en hel del ”Kill Your Babies”, och jag räknar med att det kommer att bli svårt. Mycket svårt men nödvändigt.
NYÅRSLÖFTEN 2015
100 armhävningar varje dag
100 situps om dagen
Det här mest för att jag ska hålla sittandets effekter stången. När jag sitter länge, som nu, får jag lägga på lite rörelser extra, en sorts sittskatt.
Det här är allt vad löften och fysik anbelangar, men har goda intentioner vad gäller löpningen också. Men inget löfte. Eller….?
Jo, OK då..45 på milen får det bli. Lidköpings Stadsloppp får bli första försöket i maj.
Och visst. 17 chins ska jag också klara. Minskar ambitionen från 20- jag har aldrig varit riktigt nära
Jag lovar också mig själv att ge mig mer tid att tänka. Det är ett löfte.
Och för att kunna tänka måste jag få tid och fokus att läsa och lyssna på människor som vet mycket, som har kunskaper jag inte besitter.
Och så ska jag dubblera kryddväxterna på vårt underbara land.
UTMANINGAR 2015
Allt hör samman.
I februari ska jag sy ihop ett frukostmöte för partners, hjärnforskare och idrottare i Brain Athletics regi.
Jag är inblandad i ett projekt på jobbet där vi vill visualisera vårt gamla instrument Bolistan – allt för att underlätta i hemlöshetsarbetet.
Jag ska också vara högst delaktig i förberedelserna inför Premiärloppet, har startsträckan där.
Är i full gång med vår grafiska profil ihop men en gammal SAIK:are med extraordinära teckningstalanger.
Jag har tillsammans med vår projektledare ansvaret för att våra medarbetare kan få Göteborgs Jubileumslopp att fungera vad gäller banan och upplevelsen längs banan.
Brain Athletics har förhoppningsvis möjligheten att framträda på Vetenskapsfestivalen i år igen- och förberedelserna inför det är omfattande även om vi är flera som hjälps åt.
Och så fyller jag 60 år i år.
Om det blir stort kalas har jag inte bestämt än, men oavsett formen för firandet, blir det nog en del förberedelser.
Därom är jag säker.
SAIK Friidrott hade sitt bästa år någonsin 2014. Så länge jag sitter i bägge styrelserna har jag ett ansvar för att skapa förutsättningar för ett ännu bättre 2015.
Det här är inte på nåt sätt allt, men det jag just nu ser som viktigast.
På nåt sätt måste jag dra ihop alltihop till ett enda projekt, men hur har jag bara ett embryo till tanke om.
Jag har lite små interna grejer också för mig, men de vågar jag inte nämna här.
Det bästa är att jag har mycket goda vänner inblandade i de här projekten, jag är bara en del av dem.
Här får inte förglömmas Götekilsruset, Danagälden och Stenungespelen, de projekt jag delar med mina gamla Lidköpingsvänner. De går före allt och har ändå inslag av sundhet, låt vara obetydliga relaterat till regressen som är ett bärande inslag.
Så jag hoppas att vi kan ha roligt medan vi löser våra uppgifter.
Annars kan det vara och så återvänder jag till den nördkammare där man sitter och funderar på alltings uppkomst-tankar som skänker stor tillfredställelse även om det inte ger några märkbara resultat utåt.
Det här blev längre än väntat och ni ska ha tapperhetsmedalj om ni hängt med så långt.
Avgav ni några löften?
Hundra av varje i ur och skur
Det blir kroppsligt årets kur.
Projektens lösning vet jag inte hur
Men jag måste ur dess trånga bur
Mot fördärvet söker jag en mur
För att byta moll mot dur.