Wissman och Desmond

Egentligen  ska man inte  skriva om en persons insatser. När det sen inte är frågan om en SM-medalj, kanske det helt saknar allmänintresse.

Här har jag privilegiet att bortse från såna invändningar.

Desmond Manu, född 1992, född i Ghana för 20 år sen, kom till “min” träningsgrupp i SAIK när han var 14 år. Han var mycket snabb, lite loj i inställningen, men gick att hetsa till väldigt bra träningspass. Eftersom han kom till en grupp löpare, ett härligt gäng förresten, så fick han hänga med på längre pass än vad hans fysionomi och löpstyrkor kanske indikerade.

Vi lade  mycket uthållighet på en kille som hade stor medfödd snabbhet, i det  här läget inte efter en plan, mer en anpassning till gruppen.

Han kom att tävla på alla distanser mellan 100meter och 4km Terräng, har också sprungit 8:an i Skatås på klart bra tider.

Ändå har det alltid varit 400m och 800m som varit hans distanser, lite avhängigt vad som varit tävlingdistans på svenska mästerskap för hans åldersgrupp. Han bytte tränare och kom att jobba mer med främst  styrka och sprintuthållighet, men också snabbhet. Han har fortsatt att omväxlande ta medaljer på sina specialsträckor och att lojalt medverka i SAIK:s lag i Terräng-SM.

När coach Janne lade ned verksamheten, kom Desmond och några kamrater tillbaka till en grupp som numera också  har Johan Wettergren vid rodret.

Vi har en långsiktig plan inför sommaren och vi försöker hålla uppe hans snabbhet och styrks samtidigt som Desmond ska behålla uthålligheten för 800m

Vi samarbetar med ÖIS och samarbetet har gett bra resultat, åtminstone vad gäller Desmond.

För två veckor sen begick Desmond sin årsdebut. Vare sig tid eller utförande imponerade, och lite nerväst kändes det inför SM. En kort Londontripp, låt vara med nedskrivet träningsprogram, oroade också, en mycket oortodox uppvärmning inför ett svenskt mästerskap.

När vi åkte upp på fredagen hade vi Lidingös duktiga Klara Bodinsson med oss. Johan tränar henne. Vårt nyförvärv Albert Mollén skulle ansluta efter en tripp via föräldrahemmet i Norrköping.

Vi hade diverse geografiska frågetävlingar på resan, och här kan bara kort konstateras att det springs bättre än det pluggas geografi vad gäller dessa ungdomar. Vad heter Italiens femte största stad? Vad heter VG-regionens sydligaste kommun?

Johan och Andy-vi brukar ha mycket intellektuella samtal

Nå, uppladdningen med hamburgertallrik på en sportbar i Örebro var komplikationsfri, liksom lördagens tidiga ledarjogg ut mot Hjälmaren(också en totalt obekant sjö för de unga f.ö). Björnstorps-Arne anslöt också i den tidiga morgonen.

Naturtravaren Wettergren och Björnstorps-Arne.

Desomond visade ingen(men kanske kände) ingen som helst nervositet, och vi trodde nog att det skulle bli svårt att ta sig vidare till semifinal.

Väl i loppet gick Desmond den tunga vägen utvändigt ledare sista varvet och vann heatet mot erkänt duktige Thomas Nikitin. Segermarginalen var en hundradel, så det var lite nervöst efter målgång.

Jag var tvungen att åka tåget hem för ett 50-årskalas, så Johan skjutsade mig till järnvägsstationen . Vid första stoppet ropades Arboga upp. Arboga ligger några mil öster om Örebo, på väg mot Stockholm och jag insåg att jag gått på fel tåg. Jag rusade ut på perrongen där tågmästaren lugnade mig med att det var en automatisk uppläsning, och att vi var i Kumla, på vägen mot Göteborg.

Mitt nervösa väntande på Johans rapport om semifinalen fick sitt slut i ett enda ord -Final!

Desmond hade tagit sig vidare på sista tid och hamnat i en final med EM-satsande Johan Wissman som skyhög favorit.

Vilken sensation!

Sunneborn-40-åring som tog silver i längd.

Desmond i SM-final utan att ha sprungit ett enda lopp över distansen i år!

Väl i finalen fick det förhatliga innespåret, blev trängd vid inlöpningen till gemensam bana vid varvningen och kom utaför prispallen.

Wissman vann förstås.

Ändå, trots alla SM-medaljer av alla sorter klubben har tagit genom åren, var den här  fjärdeplatsen bland det roligaste jag har varit med om.

Mycket hårt motstånd

Nu till helgen går Junior-SM i Bollnäs, och Desmond avslutar säsongen däruppe med nya 400-meterslopp.

Lycka till!

Och hur gick det för Albert och Klara då. Ingen var nöjd, men bägge var offensiva i sina lopp, vi nöjer oss med det.

Morgonfotoner över Annedal

Bara ett par timmar kvar till avfärd.

Det ska bli härligtatt komma till det kära Örebo igen-staden man har längtat så till under många år. Det blev broder Kalle som kom att bosätta sig där, och han är väl nästan dess mest kände invånare i nuläget.

Desmond och Johan

Jag,Johan, Desmond och Klara från Lidingö lämnar stan i bil runt 17.30. Albert Mollén, vårt fina nyförvärv från Norrköping tar en sväng runt sin gamla hemstad, men ansluter på hemvägen. Des är anmäld på 400/800m, Albert på 1500 och Klara Bodinsson på fullvuxna 3000m. Hade hon inte varit förkyld nyss, hade jag trott på vinst, trots att motståndet är knallhårt.

Får se om jag kan få in broder Kalles Fredagsfabriken  på radion på vägen upp för att komma i stämning. Kalle och Chokladfabriken, Kalle och Fredagsfabriken.

http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3119

En bit mat på Bishops Arms i källaren på hotellet står också på schemat idag.

Det blir alltid intressant tjöt med idrottare från när och fjärran.

Det här ska bli skoj.

Vi ska bo mitt i stan, på Elite Plaza, bara några meter från Slottet och Svartån.

Igår hade jag träff med några av mina allra bästa kamrater, på en liknande inrättning.

Bosse och Micael i samspråk

Mot väderkvarnarna

Rådgivare sökes.

Denne ska vara ett bollplank och kanske med andra ord, men med samma innbörd uppläsa följande när jag sviktar.

-”Du bör vara beredd på att när du tror att du hittat på en bra väg att gå- då kommer du att få kritik. Ju bättre förslag-ju mer kritik.

-Varför det, frågar Don Quijote? Borde inte folk vara glada åt att man man försöker hitta förbättringar?

-”Inte nödvändigtvis” får rådgivaren då säga.

En ny idé kan innebära slutet för de idéer vi redan använder oss av. Alla de som livnär sig på, eller gynnas av den invanda idén, är motståndare, i det att deras position hotas. De är inte alls intresserade av en bättre metod..Ju bättre idén är, ju större hot. Tänk på det om du får massor av kritik, gärna enligt härskarmetoder. Då är man förmodligen nåt stort på spåren.

Eller galen och behöver hjälp- men då behövs ju också rådgivning.

Humor hjälper mot allt.

En dag med många blandade intryck.

När jag öppnade GP var det första jag såg arenamedlemmens Göran Johansson och kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén på en bild som illustrerats med “Sprickan stärker bilden av ett grälsjukt parti”.

Har besökt äldreboende i Backa.

Jag har aldrig  pratat med Anneli och har inga synpunkter på hur media hanterar det här. Som tidigare borgerlig borde jag väl vara skadeglad, men nu ser jag två viktiga regionala förgundsfigurer som bussas mot varandra och har svårt att se den övergripande nyttan för Göteborg eller regionen. GP, ni har delansvar för att vi kan skapa Europas bästa region- svik inte det. Göran är ju klubbkamrat så han har en del sympatier från mig- han har  alltid haft Göteborgs och regionens bästa för sina ögon- säga vad man vill i övrigt. Men så är jag i alla lägen utom krig och svåra operationer för ett öppet, platt och uppmuntrande ledarskap, något Anneli säger sig stå för. Det är inte något vi märker av på min nivå av kommunen oavsett vem som suttit högst upp, det kan så att säga påva till sig längre ned i hierarkin.

Gick att återlåna-obligatorisk kursbok i KBW-skolan. En av de bästa jag läst.

Ett studiebesök på tidingen Faktum stod därefter på schemat. Jag blev väl mottagen och jag kände mig mycket nöjd med besöket där vi mest lärde känna varandra och stämde av våra repektive roller i hemlösheten. Dess komplexitet var vi helt eniga om. Att tidningen Faktums främsta mål var att ge så många av dess försäljare jobb var något som jag fick inpräntat i mig. Tidningens nuvarande, något bredare profil är helt i linje med den politiken.

För att inte bli för smal- och så älskar jag historia, även om det inte blir tid nog.

Ett besök på Hisingen hanns också med- det verkar som om våra styrräntor är på väg ned ytterligare. Tack för det.

Ibland ytlig- men tar också upp saker som ingen annan tar upp. Idioters härskarteknik inte minst.

Arenakamraterna Owe, Toni och jag hade en givande pratstund på eftermiddagen och jag har fått en stimulerande utmaning att vara en liten del av.

Paradoxen är att trots nedbrytningen kan vi lära långt upp i åldrarna. Tack.

16 böcker återlämnades på biblioteket idag, 3 omlån och 6 nyförvärv blev det.

Vad sjutton ska jag göra när biblioteket stänger 3 mars? I två år!

Robin-överst på pallen, bäst i stan när klubbkamraten Eric är skadad.

Inför starten på DM 3000m.ÖIS:arna dominerade , och det var många fina tider.

Under flera år har vår löpargrupp i SAIK varit totaldominerade av tjejerna. -”Kom igen tjejer- och Björn” har det kunnat låta och det har dröst in framgångar för damerna, alltid lite SM-medaljer och flera landslagsuppdrag.

De som inte tävlar hejar på lagkamrater-sånt gillar jag

Med Elin skada och resten av damerna också skdade eller ur tävlingsform har killarna fått dra lasset. Relativt nye Simon Toper med sitt vackra löpsteg har bara tränat nåt år och har inte alls träningsbakgrund som de andra. Han debuterade inomhus med 8.56/3000m förra veckan och idag söndag, smällde han till med 4.04.9 i sin debut över 1500m.Han belönades med ett DM-brons för detta och kan bli ett utropstecken.

Simon Toper-här i ett anskrämligt linne. På 1500m idag hade han fått låna ett i rätt färger.

Björn som har hoppat över sin utförsåkning för första året hängde med till Sydafrika en månad och har utvecklats en månad. Han ser fram mot utomhussäsongen där hinder och distanser längre än 5000m är intressantast.

Från Jannes grupp har vi fått Markus och Desmond. Bägge har tränat hårt och gör stora framsteg. För Desmond gäller stora Inne-SM samt Junior-SM två veckor på raken nu framöver. Några träningspass har varit grymt imponerande, men det är möjligt att endast ett tävlingslopp är för lite.

Vännen Anders-utan de här stannar friidrotten. Sällan tillräckligt uppskattade.

Tobias G har också smygit igång så smått efter nåt års frånvaro, och det är ett riktigt gött gäng.

Från Norrköping har vi fått Albert Mollén. Denne Chalmers-doktorande är oerhört målmedveten även i sin idrott. Det här är en ungdomsstjärna som ägnat sig åt oreinetering under flera år, men nu blivit sugen på en ban-comeback.

Albert Mollén- östgöte i SAIK:S vackra färger efter sitt DM-silver/1500m.

Undeer träningen har han definitivt höjt tempot för gruppen, och reultaten har inte låtit vänta på sig. En serie fina lopp kröntes idag med finfina 4.01/1500m och vi får se med tillförsikt på framtiden. Stora SM i Örebro nästa helg väntar även på Albert då har åter tar sig an 1500meter.

Just nu är det roligt att vara tränare och det här at jobba i team passar mig utmärkt. Johan har varit landslagsledare under helgen och kunde inte se på tävlingarna.

Per Skoogs ungdomar imponerar storligen, några av flickorna sprang EM för klubblag förra helgen där de kom på en hedrande femteplats.

Malin Strand- nyförvärv från Istrum- deltog i EM för klubblag.

Per lägger en enorm tid på sina adepter, men de lägger å andra sidan sin hela kraften på sin idrott på ett imponerande sätt. Han har börjat applicera en rörlighet/styrkeövning med 25 moment på ungdomarna för att optimera deras löpsteg. Här tror jag att han är på rätt väg- och jag hänvisar lite till Göteborgsvarvets stolta devis. Utveckla eller avveckla- och att inte utveckla är att avveckla. En självklarhet som är lätt att förstå och gilla- men inte lika lätt att praktisera.

ÖIS-killarna efter 3000m. ÖIS är starka,vann 1500/3000 för både damer och herrar.

Ingvar och Loket-ser ut som gamla vänner-och är gamla vänner

Så var årspremiären avklarad för Arena Göteborg. Vi har blivit bortskämda med intressanta intervjuoffer under 2011, men inget tyder på att 2012 blir ett sämre år.

Sent återbud på Skara-Bert gav gästplats vid honnörsbordet

Ingvar Oldsberg gästade Arena på måndagskvällen, och det är synd att säga att Loket behövde dra ur honom svaren. De agerade mer som ett gammalt strävsamt radarpar, vilket precis var fallet. Loket och Ingvar har jobbat ihop-ja det är faktiskt Ingvar som gett Leif det smeknamn som han har kommit att förknippas med.

Mer om det senare.

Redan i inledningen då gamle köksmästaren avtackades kändes det att stämningen var på topp..

Vaktskifte på köksmästarposten på Avenyn 1

När vi sen fick oss Jörgen Warbergs fem principer till livs, greps man av känslan att allt är möjligt, och just det, är nog något Arena Göteborg förknippas med. Här är allt möjligt och det är  och har varit det genomgående temat, oavsett vilket intervjuoffer Leif har fått på kroken.

Jörgen Warberg- mannen med de fem principerna(ursäkta undermålig bild)

Den här måndagskvällen blev helt magisk i mina ögon.

Jag måste bekänna att mina förhoppningar inte på förhand var höga-tyckte att Loket och Ingvar Oldsberg hade för lika bakgrund för att ett dynamiskt möte skulle kunna komma till stånd. Här hade jag grundligt fel.

Ingvars seger över sjukdomen

I Sverigekampen har Ingvar sett lite tärd ut – inte konstigt med tanke på den då pågående behandlingen för hans cancersjukdom. Den Ingvar vi fick se den här kvällen såg ut som kommen från en längre vistelse på något spa söderut, solbränd, glad  och med hälsans rosighet på kinderna. En 40-dagars resa i Fjärran Östern verkar ha haft samma effekt. Strandhugg i Hong Kong,Sydney, Singapore, Ho Chi Minh City och Kuala Lumpur hade varit några av höjdpunkterna på en tydligen alldeles underbar semester. ” Den som inte har rest, har bara öppnat första sidan i livets bok”. Lokets fråga om han hade velat se allt för sista gången besvarades med ett skratt.

Loket hade lika roligt som vi andra.

Han nämnde att hans tumör var borta och att han mår utmärkt och är vid god förhoppning. Han tar prover varje kvartal. En viss irritation över att man inte initialt kommit på att ta cancerprover på östra Sjukhuset framskymtade, men å andra sidan  var Ingvar nöjd både med det faktum att han snabbt tagit sig till Carlanderska där man hade konstaterat cancer, samt med den vård han senare kommit att få. Han betonade vikten av att “med en leende glimt ta oss an vardagen med ett garv” och att alltid försöka kommunicera och se möjligheterna i livet. Ett par strofer ur en dikt av Stig Dagerman rörde publiken, och indikerade också att ett av Ingvar Oldsbergs starkaste vapen som underhållare, är hans enastående minne.

Göteborgs mest folkkära underhållare

Bra bakgrund för jobbet

Ingvar Oldsberg är en av landets folkäraste underhållare, och det finns ingen nu levande svensk över 10 år som inte förknippar honom med “På Spåret” som han ledde i 23 år. Han var tidigt intresserad av historia(“ingen bakgrund-ingen framtid”), var duktig i skolan, klart språkbegåvad  och låg väl framme ända in i gymnasiet. Här inleddes en “Sturm und Drang”-period där studierna kom att ligga i dvala. Tjejer, mopeder och annat kom i vägen för den stora skolsatsningen, men på allmän begåvning gicks gymnasiet igenom på ett hyggligt sätt. Därpå blev det studier i statskunskap. Under studierna hade Ingvar diverse extra-jobb, något som han menar bidrog att göra honom till just den komplexa person han har kommit att bli.

En stark trippel

Han var bl. a vaktmästare på Ullevi,nattvakt, skribent på tidningen Arbetet med korta sportnotiser som specialitet, hade blixtbricka i hamnen(nr 5359 enligt en tidigare hamnarbetare i publiken) och säkert något mer.

Hans lätt udda vana att iförd vaktmästaruniformen på Ullevi träna sig i att referera matcher hade fått många att höja på ögonbrynen, men var säkert till nytta när det gällde det livsavgörande testreferat inför Sportbasen Lars-Gunnar Björklund där han som en av de fyra bland nittio sökande  fick frilansanställning på Radio-sporten.

Förväntansfull publik

Tiden på Sveriges Radio

Med Lars-Gunnar Björklund och Lennart Hyland som chefer, och arbetskamrater som  Bengt Bedrup, Bengt Grive, “Plex” Pettersson, påbörjades en hektisk och rolig tid, där arbetsresorna till England  och Tipsextra toppade. Man åkte dit utan att på förhand veta vilken match som skulle refereras, Ingvars goda språksinne underlättade sannolikt de engelska äventyren, och det antyddes att många dråpliga episoder ägt rum. 1976 fick Ingvar fast anställning. Tydligen var VM i Argentina något som gjorde speciellt starkt intryck- när värdlandet vann fick folket fritt visa känslor som diktaturen normalt förbjöd dem att visa. Någon gång under de här åren satt Ingvar på Örjans Vall i Halmstad, när han skulle lämna över ordet till den då förhålladevis anonyme Leif Olsson som bevakade Elfsborgs hemmamatch på Ryavallen i Borås. Överlämnandet skedde med ungefärligt innehåll-”Och nu över till Leif Olsson som bevakar Elsfsborgs hemmamatch. Elfsborg som vann Allsvenskan 1961 , med Leif “Loket” Olsson som en tongivande spelare. Låt oss hädanefter kalla Leif Olsson för Loket”. Och på den vägen är det. Som Loket tillfogade-”Tur var det. Loket låter väl mycket bättre än Leif Olsson”?. Jag är böjd att hålla med.

Efter 10 år gick Ingvar 1986 till chefen och sa upp sig. Redan då hade hans komiska talanger framskymtat, och ett av skälen att säga upp sig var att han inte ville tillbringa sin tid med möten.

Succéerna

En tids boende i en etta på Föreningsgatan utan fast jobb och den  trygghet det innebär, är ett minne som etsat sig fast, men det löste sig på bästa sätt. Särskilt ängsligt undrar jag om det var- Ingvar hade vid det här laget ett berättigat gott självförtroende.

När han fick ett erbjudande om att få en stol på Radiohusets fik som bas för sitt frilansarbete slog Ingvar snabbt till. Från sin unika postion på fiket knöt han kontakter med allt och alla och snart var han ingång med fyra produktioner mer eller mindre samtidigt.

Det många främst förknippar Ingvar Oldsberg med är “På Spåret”. Man slog samman idéer från England och Tyskland i en vinnande kombination.

En av förklaringarna till  succen var deltagandet av den suveränt mångkunnige Hoa Hoa Dahlgren . En annan framgångsrik deltagare var Björn Hellberg, men hans viskande blev ett hot mot själva spelidén, och man fick helt enkelt göra domare av honom.

Efter 23 år tyckte Ingvar att det var nog. Han hade då hunnit med ett 25-tal produktioner där några av de mest kända var “Här har du ditt liv”, “Bell och Bom”, “Oldsberg för närvarande” och tdigare nämnda”På spåret”.Just nu går “Slaget om Sverige”, Ingvars första  TV 4-produktion. Lite bundet, lite konformistiskt och så det här med reklamen, “men man vet ju villkoren”. Loket med flera tyckte ändå att den svenska geografin var lite lättare i TV-produktionen att kunna, jämfört med “På spårets mer internationella frågeställningar”.

Avslutningsvid trodde han fortsättningvis på mer tradionell TV-produktion, som BBC, med mycket kultur, dokumentärer och talkshows. Han hoppades kunna hänga med ett tag till, och sökte ständigtnya programidéer och uppslag.

Ha nås alltid via sin telefon och folk ringer honom vid de flesta tidpunkter, men han har haft stor nytta av det-många idéer har strömmat till.

Alltid högklassig musik-är han inte lite lik Elvis Costello?

Många spännande personligheter

Av alla de spännande människor han mött, framhävde han Ingemar Johansson och Rolle Stoltz. Han drog ett par anekdoter om Rolle, men de skulle tappa alldeles för mycket på att återges här.

Vad gäller Ingemar Johansson, kunde han ordagrannt återge det anmärkningsvärt vackra och dynamiska tal han hade hållit för denne i samband med en sentida utmärkelse för Ingo. Det väckte rungande applåder i Guldsalen.

Han återgav sitt första möte med Mohammed Ali och även där gäller att det måste höras av Ingvar själv.

Annicka filmar celebriteterna

Förhållande till sporten

Ingvar var en fotbollskille som ung. Hans karrär satte fart i Mölnlycke IF där han gjorde tre mål i debuten som 16-åring i dåvarande division 4. Sen blev det spel för Lunden i trean och Överåsvallen var hemmaplan. Loket och Invar enades om att att han var oduglig i handboll, ja t.om sensationellt dålig. I fobollen var han känd som en lirare, och smeknamnet Tingstadstunneln talar för sig själv.

Ingvar har givetvis ett stort allmänintresse för idrott, men plussar lite extra för fotboll, friidrott, skidor och handboll. Hans 10-metershopp från tiometerstornet på Vallhallabadet i samband med “Oldsberg för narvarande”då han bröt ett par revben, gav tydligen ingen mersmak och simhopp omnämndes inte bland favoritgrenarna.

Affärsmannen Ingvar

Ingvar har obändigt kastat sig in i diverse affärer inom de mest skiftande områden genom åren.

Han hade fått många givande erfarenheter via dessa men tyvärr har inga givit någon pekuniär utdelning. Någon större sorg verkade inte vara kopplad till dessa intressanta upplevelsesköp, och han konstaterade bekymmersfritt att han tydligen alltid verkat efter devisen “-Allt går back”.

Bordskamraterna

Vid bordet fanns annars möjlighet till ekonomisk rådgivning av högsta klass. Ett flertal av herrarna hade jobbat enligt lite andra motton än Ingvar, och jag måste säga att jag som ständig lärling i livet, fick höra en mängd intressanta synpunkter från livets alla arenor.Göran Johansson bidrog inte minst med juveler ur hans enorma skattkista rågad med kunskaper och möten med intressanta människor, men Tonis roliga historia om de två korrupta sydländska borgmästarna och alla tåganekdoter, förgyllde också aftonen.

När man tittar på den sammanlagda kompetensen i salen, är det inte utan att man kan känna det som en göteborgsk variant av Richard Bransons vishetsråd, “The Elders”. OK, det är en affärsklubb, men här har Göteborg en skatt i form av stort kunnande som  samlas just i Arena Göteborg.

Jag vill passa på att tacka för en fantastisk kväll, Owe, Annicka och alla andra som har sammanfört det här gänget och för de hörvärda gäster som Loket förtjänstfullt intervjuar.

Tack också köket för den godaste rotfruktsgratäng jag nånsin ätit.

Ser redan fram mot nästa gång.

Ett levande järnvägslexikon som bordsgranne- vilket lyft för mig som tågälskare!

Det kan bli ett gött tjöt, för att uttrycka det milt.

Jag tar med kameran och anteckningsblocket.

Loket som semleförsäljare.

Chokladfabrikör Willy Wonka

Willy Wonka och Petter Stordalen.

Hotelldirektör Petter A Stordalen

Lördagens euforiska GP-artikel efter öppnandet av Clarion Hotell gör en lysande jämförelse mellan Petter A Stordalen och den udda chokladfabrikanten Willy Wonka. Storatad och inspirerad artikel enligt imponerade  Kjellbrellsworld

Invigning av Posthotellet i Göteborg.

Liknelsen är genial, likheterna mellan de bägge  är påfallande, även om Petter verkar lite mer folklig.

Låt oss stanna till och se vilka drag som de bägge herrarna har gemensamt.

Vi hoppar helt över det faktum att Willy Wonka är en fiktiv person

De har också elegansen gemensam

Det som först slår an vid  en yttre betraktelse är att herrarna har byggt upp imperier. Till sånt krävs  stor drivkraft . I Willies fall visade sig själva valet av arena att lägga ut sin inre värld till en magnifik chokladfabrik, emanera ur hans pappa tandläkarens stränga förbud mot alla former av godis. Att förbudet i någon mening var välment för att undvika karies gjorde inte Willys besatthet att bygga upp ett system för att hylla just den förbjudna  frukten(nåja,chokladen då)i alla upptänkliga former. Att Willy var ett enastående geni underlättade utförandet men motivationen var den oerhörda kraftkällan. Särskilt lycklig var han inte inledningsvis, men efter att ha följt sin volitionsvektor och kompletterat sin kreativa ådra med anställning av en  empatisk pojke kom så försoning med fadern och en kreativ nytändning som tog hänsyn även till vad kunderna önskade i en riktig happy ending.

Willy byggde upp en mycket egen värld.

Petter Stordalen är på riktigt. Kommen från Porsgrunn där pappan var specerihandlare. Hans utstrålning är uppenbar och vill man lyssna på hans medryckande tal-till anställda och andra- finns det otaliga inspelningar på Yutube.

Willy hade sina sidor, viljan att regissera och styra och ge moraliska pekpinnar på ett hårdhänt sätt var inte symatiskt.

Förebilden Richard Branson- Virgin Group

http://www.virgin.com/company

Petter, som alldeles tydligt måste ha hämtat inspiration från Virgin Groups Richard Branson, är också mycket svag för regisserade tillställningar. Han har inte Willys svala elegans, liknar mer en väckelsepredikant eller politisk agitator av en sort vi sällan ser numera. Medryckande och rolig är han hur som helst. Han har ett stort miljöengagemang och en uttalad vilja att vara med och förbättra världen. Richard Branson å sin sida, har  inrättat de ädres råd, “The Elders som består av gamla visa statsmän och fredsaktivister som ska inspirera och påverka världen i en postiv riktning.

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=branson%20elders&source=web&cd=1&sqi=2&ved=0CCsQFjAA&url=http%3A%2F%2Fen.wikipedia.org%2Fwiki%2FThe_Elders_(organization)&ei=2JklT_y2CsqO4gTlqtX6DA&usg=AFQjCNF6lH2kwrjhhEuDn5GtgI2BtCSYsw

Det är en riktig framgångssaga från att sälja jordgubbar i Porsgrunnn till att äga Nordens största hotellkedja och var god för mer än 11 miljarder svenska kronor.

Vilken fest!

Okontroversiell är han inte, den gode Petter, men, och här kommer essensen i mitt resonemang, såna här människor får oss andra att tro att allt är möjligt, “that dreams can come true”.

Och då låter vi väl gärna Petter Stordalen få kalla sig “en göteborgare i norsk kropp, eller “Glenn Storedal”.

GP får ha inspirationstack.

Kjellbrellsworld står sig slätt mot de här gubbarnas riken. Men puffar för att vi alla har nåt att lära av dem.

På tal om hedar

En intressant kombination i Botaniska

Det är nog åldern. När man börjar tycka att söndagen är den bästa veckodagen är det möjligt att man kommit in det fria fall som föregår gravsättning. Som jag minns det har söndagar varit halvtråkiga och lite av väntrum för arbetsveckan-med tillhörande ångestnivå.

Lite beroende på lördagens aktiviteter brukar dagen inledas med antingen ett löppass eller en promenad. Har det varit en sen lördag, brukar frukosten lägqas först, följd av en promenad till Änggårdsbergen eller kanske en stadspromenad, dock sällan överbefolkade Slottsskogen. Har lördagskvällen varit fridsam och avnjutits i hemmets lugna vrå och man inte är drabbad av tuberkulosförkylning som nu kan det bli en morgonlöpning, där inte sällan AnneLie hänger på. Frukosten är naturligtvis godast med det sista upplägget. Oftast har jag läst GP tidigt på morgonen, men för oss söndagsprenumeranter på Svenska Dagbladet återstår njutningen med genomläsningen av en späckad söndagstidning. AnneLie börjar med Kulturbilagan, medan jag tar nyhetsdelen. Sen skiftar vi så att jag tar ekonomidelen(som alltid innehåller intressanta personporträtt och diverse teman. Som regel läser jag Kulturbilagan först på kvällen.

En port?

Nån gång vid tolv-snåret masar sig sonen upp och är i bästa fall påklädd klockan ett. Då har vi bestämt mat, och jag tror att vi i åtminstone femtio procent av menyvalen fastnar för nån gryta. På nåt sätt återspeglar det långsamma puttrandet det vilsamma tempot på dagen.

Svärmor brukar dyka upp och förgylla middagssällskapet vid sexsnåret, och hennes närvaro är uppsakttad, inte minst av sonen.

Vid den här kalla årstiden kan man ju avnjuta Vinterstudion nästan varje helg-nåt som vi svenskar älskar. Den andra varianten är att se på nån europeisk fotbollsmatch i La Liga eller Premier League, så har man sin söndagsförströelse garanterad.

Kryddträdgård med vitt täcke

När man kommit upp i min ålder och inte åstadkommit så mycket att man kan slå sig till ro, är det en nödlösning som inte lockar. Är det friidrott så kanske, men man visar TV sannolikt först när de internationella inomhusmästerskapen kommer igång. I och för sig arrangerar Göteborgs Friidrottsförbund ett ungdoms-SM i februari, men det får jag se på plats i Friidrottens Hus när det beger sig.

Med en så harmonisk inledning på dagen som brukligt är,  har det skapats vad jag kallar för gynnsamt klimat för lite upptäcksfärder. Numera har jag alltid något 20-tal böcker mer eller mindre igång, i nuläget inte en enda roman eller deckare. Jag brukar duka fram ett par,tre av dessa, någon uppsats, kanske nån del av Svenskan, och så på med Spotify. I går blev det engelsk pubmusik med The Londoners samt lite blandade marscher, men det kan snabbt övergå i klassiskt eller hårdrock. Ytterligare en kanna kaffe, kanske ett anteckningsblock och så är det igång.

Lördagspyssel-en förutsättning för söndagen

Just i går, efter en sen natt på Dubliners med bröderna Sahl, dröjde det nog till halv två innan flowet anlände, men det var så inspirerande läsning att huvudvärkstendensen snabbt flydde. Den helt enastående boken “Fysik för filosofer” var basbok. Av en samling essäer som egentligen är nedtecknade föreläsningar av av den holländsk-svenske astrofysikern Raymond Snijders fastnade jag för en som handlade om Tiden. För en total jungfru på såväl fysik som filosofi krävs det sannolikt ett pedagogiskt geni bara att fånga mitt intresse- att bringa elementära insikter om dessa avgörande ämnen till den gamla hjärnan är det nobelpris på. Genom livet måste jag tillstå att jag har varit lättförförd på alla områden- här är det vassa resonemang och eleganta formuleringar som får mig på fall.

Smaka på följande; -”Oordningen i naturen ökar med med tiden därför att vi(kanske) mäter tiden i den ordning vari naturens oordning ökar”.

-”Efter närmare ett sekel av polemik beträffande determinism kontra icke-determinism i kosmos, är det fortfarande en obesvarad fråga om Heisenbergrelaionen ger(och här älskar jag det bara) uttryck för naturens icke-vetande eller om den utgör ett mått på observatörens okunskap”.

Barbente Olle,en riktig (sol)vikingEtt favoritställe

Boken är späckad med godbitar av den här sorten, och ibland ger den ingång till närliggande eller extremt avlägset tankegods.

Just biten om observatörens eventuella  okunskap väckte ett avlägset minne om en holländare som i sin forskning visat på att man tjänar på att göra strategiska beslut utan att rådbråka sin medvetna  tankeverksamhet. Men vad hette karln?

Efter visst sökande på datorn, nu med “Flower of Scotland” som ackompanjemang hittade jag Ap Dijksterhuis, men fastnade åter i en magisteruppsats av svårtspråksekvilibristen Nils Wiberg som helt lutar sin användarmanual”Omedveten tankeverksamhet och beslutsfattande” på rön av Dijksterhuis och min hjärnfavorit Antonio Damasio. Puh!

Även denne kognitionsvetare från Linköpings Universitet uttrycker sig väl, men här får Svenska Akademins Ordlista på nätet åka fram då och då.

Volitionsvektor! Taxonomiska syskon! Har ni synonymer till det?

Wibergs uppsats har beytt mycket för mig sen jag tragglade mig igenom den på stranden i Lysekil för två år sen. Han har lett mig in mot Damasios hjärnforskning. Han har ändå med sin övertygelse om det omedvetnas fördomsfrihet visavi medveten tankeverksamhets behov av att sovra och diskriminera material, fått mig att själv bilda nån typ av, nästan omedveten tes.

Om de omedvetna processerna har ett försprång mot de medvetna i strategiska beslut- är det då inte viktigt vad man matar ned i det omedvetna ?

Och är det inte en strategifråga hur man förhåller sig till det omedvetna och valet av pålitliga beståndsdelar till beslutsfattandet?

Wiberg slår ett slag för vår fria vilja att tillåta oss att värdera och väga alternativ där(en härlig formulering)”somatiska markörer är den obevekliga volitionsvektorn i ens bedömning . I stället för att försöka observera sitt tankemönster kan man observera sitt egentliga handlingsmönster och känna efter i den apparatur som designats för att bedöma alternativ; den förkroppsligade hjärnan”.

Lita på magkänslan alltså.

Om man ändå väljer att vässa sina beslutsfunktioner, kan man välja Ericsons och Gladstones formel, träna 10000 timmar i eller nära de områden där besluten ska tas. Den tiden har jag tyvärr inte.

Se länk.

http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=gladstone%2010000%20timmar&source=web&cd=3&ved=0CC4QFjAC&url=http%3A%2F%2Fwww.psykologifabriken.se%2Fom-10-000-timmar-kan-du-vara-nasta-bill-gates%2F&ei=qGodT8GMCsL64QTT2LTYDQ&usg=AFQjCNGr0Nsd31kFKy6NHLPLKV30pVrLmg

Efter några timmar i de fria fakulternas universitet blev det till att avnjuta den som alltid utsökta grytan.

Den här kan ingen placera.

Via den halvspännande svenska serien “Äkta Människor” kom AnneLie(som normalt aldrig ser något av science fiction-karaktär) att undra om artificiell intelligens verkligen kan odlas till att komma så nära “äkta människor” som i filmen. Då blev det ett nytt  sjok av googlande, där en artikel om när datorn Watson vann Jeopardy(se nedan),  en uppsats om datamining och en annan om maskininlärning fick sappas igenom för att ge ett någorlunda påläst svar.

http://www.google.com/url?sa=t&rct=j&q=dator%20jeopardy&source=web&cd=1&sqi=2&ved=0CD8QFjAA&url=http%3A%2F%2Fsvt.se%2F2.108068%2F1.2329279%2Fdatorn_watson_vann_i_jeopardy&ei=rm0dT_qUDOT54QTHvoGKDg&usg=AFQjCNE8W4ZCEbzTptR0EnkXrlSdYKCp-w

Så flyter inte sällan mina söndagar på. Jag har inte tråkigt, jag har tyvärr inte lagringsförmåga som i tonåren, men jag har något jag sällan förknippade med den här typen av ämne då. En glädje. Och det är väl nästan lett i bevis att höga halter av dopamin vid inlärningstillfällen höjer kvalitén.

Strävan som strävan

Det är ingalunda så att beslutsfattandet blivit ofelbart- långt ifrån.

Däremot blir drömfabriken mer intressant- både i vaket och sovande tillstånd.

Vår svenske generalsekreterare i FN-Dag Hammaskjöld-död i flygolycka i Afrika

Det började tidigt. Redan vid min födsel var farmor och morfar borta.  De framstod mest som skuggfigurer och innebar ingen riktig känsla av förlust eftersom jag aldrig hade träffat dem. Buddy Holly´s flygolycka undgick mig, Manchester United:s tragiska krasch likaså. Däremot framträder Dag Hammarskjölds död tydligt i mitt minne, vi bodde vid tillfället utanför Härnösand 1961 och jag minns chocken hos de vuxna. Det rådde en mycket dov stämning i världen när den svenske generalsekreteraren dog, sannolikt nedskjuten över Afrika

President John F Kennedy-mördad i Dallas 1963

I ännu tydligare minnesrelief sticker beskedet om president Kennedys död fram-man bröt Bröderna Cartwright och jag tror att de flesta grät. Där dog en symbol för något bättre. Eftermälena har tagit bort lite av Kennedyglorian- för mig är den kvar. Det sitter i hjärtat. Churchills stadsbegravning i början av 1965 TV-sändes och tioåringen tittade storögt på.

Churchills begravning

Churchill levde länge, till 1965. Ett nobelpris i litteratur hanns med.

En bilolycka i Molde tog  min ingifte morbror- det kan ha varit den första familjekatastrofen. Moster Helga tog väl hand om mina kusiner och de var ganska ofta i Sverige på besök de åren- gärna i Lysekil.

Robert Kennedy, justitieminister i broder Johns regering, sköts i hjäl som presidentkandidat 1968.

Sen gick det fort.Martin Luther King blev mördad, Robert Kennedy blev skjuten i en hotellfoaje vid primärvalen i California. Det var under en rast på Kylanderskolan dödsbudet kom minns jag. Han hade blivit president annars. Vi vet vem som valdes i stället och Nixon blev ju känd på många sätt.

I min oskuldsfulla värld var chocken rätt omfattande när Brian Jones dog. Ganska snabbt förstod man att de Gud gillar tar han hem tidigt. Janis Joplin, Jim Morrison och Keith Moon var tidiga hem till skaparen, sen har det bara rullat på. En av mina kamraters pappa dog tidigt, en skolkamrat blev överkörd vid skolan och en tidig gymnasiekamrat dog med i stort sett hela sin familj i en bilolycka.

Alla generaler som överlevt andra väldskriget var bortsvepta efter  sjuttiotalet, ett otal skådisar fick också lämna in till min sorg. Det framstod som om svenska komiker var särskilt illa drabbade-  Lars Ekborg, Carl-Gustaf Lindstedt och Tage Danielsson var bara några. Elvis var aldrig min idol, men nog förtjänade han ett betydligt längre liv.

Lars Ekborg- en mångsidig aktör

När Cary Grant rycktes bort, låt vara med ålderns rätt, var mitt tålamod slut och jag var mycket kritisk i min aftonbön när beskedet kom.

Cary Grant- idol då- och idol nu. Dör nog aldrig egentligen

Farfar Gustavs och Fru Hultgrens begravningar var de första jag bevistade.

Farfar på äldre dar.

Några års arbete  på Lidköpings Lasarett hade lärt mig att kunna se döda människor- jag var vaktmästare och i jobbet ingick att frakta sopor, tvätt och lik.

En kamrat tynade bort i samma sorts cancer som många år senare tog min mamma, och det tog mig hårt. Hans flickvän och släkt besökte honom, och jag hälsade ofta på när jag jobbade, även om jag inte var placerad på hans kirurgavdelning. Ingen av hans kamrater var frekventa besökare, de hade väldigt svårt att se honom i hans sjukdom. Då dömde jag dem hårt och tyckte att de var ynkliga- numera är jag mer fördragsam. Han var oerhört tapper och hade stil ända in i kaklet om uttrycket tillåts.

Pappa med mig och mina bröder-Kalle var inte född än.

Beskedet om pappas död i de norska fjällen 1988 kom chockartat. Jag hörde på nån sekund vad mamma ville säga när hon ringde mig. Jag minns mest att jag gick upp till vattentornet i Annedal och såg skenande moln hasta fram under en halgången måne. Med pappa förlorade livet en dimension, mamma var fortfarande sorgklädd när Julia döptes nån månad senare.

Pappa Erik i unga år

Ett otroligt onödigt dödsfall var John Lennon:s något årtionde tidigare, och det satte på nåt sätt stopp för  tron på den obändiga kraften i musikens maktanspåk.

John Lennon- ett musikgeni och en idealist

Pappas/mammas vänner. Björn, Jatte, Gustav och Bosse

Sen har det bara fortsatt. Svärfar avled plötsligt . Pappas alla fina vänner försvann en efter en, lämnande efter sig sina fruar som var mammas väninnor ända in till hennes frånfälle  2010 efter en lång och  tapper kamp där de olika beskeden fick oss alla att kastas mellan hopp och förtvivlan. 

Mammas 40-årsdag med celeber gäst

Jag kanske borde glädjas åt alla som faktiskt lever i stället. Märkligt nog hade ingen av alla mina vänner som jag har haft med mig från ungdomen dött innan en av mina äldsta bardomsvänner försvann för något halvår sen. Tiden är ett begrepp som är svårt att beskriva, men jag skulle så gärna vrida den tillbaka bara för att få en skymt av de som gått före dit vi alla ska gå.

Mamma sätter fart på mig.

Något som förvånar mig oerhört är att Gud inte tagit hem Burt Bacharach (född 1928)och hans snart 92-årige låtskrivare Hal David, så oerhört mycket bra som de har gjort. Har Vår Herre gjort en miss?

Burt och Hal

Vi kommer aldrig levande från den här planeten sägs det -något som man får försonas med

De här personerna har förgyllt livet avsevärt för mig.

Hoppas man kommer till samma ställe när det är dags.