Jag har hyllorna fulla med receptböcker, och här ska jag bjuda på sex, kanske sju egenskaper som man kan försöka behålla för att inte förfalla.

Design-skapa inte bara funktionalitet, utn också nåt som är vackert, fantasifullt och engagerande.

Berättelsen- våraq hjärnor är gjorda att ta emot berättelser, rena fakta kan inte konkurrera, och berättlser sammanfatta, sätta i sammanhang och påverka känslor.

Symfoni- förmåga att sätta ihop delarna, ofta tillsynes icke kompatibla enheter till nåt vars storslagenhet övertrumfar  sina  beståndsdelar. Förmågan innefattar  ofta  att kunna skapa metaforer.

Empati- förmåga att käma med någorn, inte för.

Lekfullhet- en egensinnighet, ett engagemang- humor är en träffande markör för effektivt ledarskap. Humor är att kunna sätta situationer i sitt sammanhang,, att skymta helheten och att kombinera olika perspektiv till nya harmoniseringar

Mening- vi söker mening i vad som kan komma att kallas det största uppvaknandet i historien. Det kommer att vara en god affär att ge människor mening, för man är beredd att gå långt, eller betala dyrt för att söka hitta mening.

A piece of cake?

Det har gått en tid sen idén om ett lopp i hamnen dök upp. Nån gång 2011 , i samband med  de massiva skriverierna om Göteborgs Jubileumsfirande(2021) i GP, och främst GT, korsbefruktades lite lösa idéer om att skapa ett stadslopp i hamnen med de historiska vingslag som omgärdar Göteborgs hamn och som ofrånkomligen dyker fram i samband med ett jubileum

Om det är slumpen som låtit vissa bitar falla på plats vill jag inte uttala mig om, men helt säkert är att min roll som idégivare/katalysator påverkats oerhört av att jag försökt hitta på ett sätt att vara mer kreativ, fast det var menat för mitt arbete.

Där har det inte lett till nån större utdelning, milt uttryckt. Så mycket bättre att det finns andra arenor.

En mängd intressanta sammanträffanden har lett till att vi efter, tror jag, hundratals möten har lyckats få till tre samarbetande friidrottsklubbarklubbar, som med stöd med en nyvärvad, meriterad projektledare, har delat ut 15000 foldrar om vårt lopp under den helg som har omgärdat Göteborgsvarvet.

Frivilliga från GKIK, IF Kville och SAIK har, likt böneutroppare attackerat  varje varvslöpare som lämnat Varvsmässan och vi har, bokstavligt jobbat till  dess rösterna mest liknat  kraxande.

Vi har fått bra respons och många har intresserat frågat om loppet.

Några saker vi lärde oss var att  sidan med kartbilden på varvssträckningen skulle lämnas synlig. Att ordet ”hamnen” var så positivt värdeladdat är nåt för politiker att tänka på innan de får för sig att utrota sjöfarten och ersätta med svindyra hus.Så var det sagt- jag vill ha en blandhamn- där det maritima tillåts leva ihop med stadsarkitektens Siesjös visioner.

Det verkar helt enkelt som om folk älskar hamnen.

10 km vet vi via Varvets enkäter är den mest eftersökta distansen, och där har vi  f.ö inte haft nåt val.

Vi har några triumfkort till, och vårt hjärnspår, Brain Athlet, ska få ett alldeles eget kapitel.

Den historiska aspekten har nio år på sig att belysas, och ni kommer inte undan det heller, vare sig här eller mer officiellt. Det kan nämnas att våra samarbetspartners sitter inne med oerhörda kunskaper.

Älvsborgs Fästning och Färjenäs är bara två juveler ur en outtömlig skattgömma.

Det kommer  mer om loppet och allt omkring det, såväl här som i FaceBook som på vår helt nyöppnade hemsida.

Vi i styrgruppen, bangruppen, funktionärsgruppen och allt vad vi heter jobbar vidare, det är bara knappt 4 månader till första vågen ska rulla in över hamnstråket.

Det verkar som vårt koncept uppskattas, så långt.

Vill ni anmäla er, så gå in på länken nedan.

http://goteborgsjubileumslopp.se/

Nu är det bara Kirk Douglas kvar. Och Lennart Hellsing. I övrigt tror jag att alla gamla fadersikoner och idoler från min barndom har stupat. Några hade varit en bra bit över 100, pappa som en jämförelse 85 år.

Sen står man liksom i första linjen själv.

Lennart Hellsing jobbar vidare, klar i knoppen, och det verkar vara modellen att leva länge. Att jobba, skapande och med det man brinner för.

Resten av gänget lever ändå vidare inom mig och många andra.

En ändlös arme som gått före.

Det kommer så att säga inte kännas ensamt när den dagen kommer.

Han har varit en mycket viktig person för mig ända sen jag träffade honom på campingen i Rågelund, första gången 1987, även om jag lärde känna honom väl först 1989 då vi arrenderade campingen och kiosken.

Alltsedan dess har vi besökt honom och oavsett alla andra vänner jag har, så vet jag ingen som har visat sån glädje över våra besök som han.

Det finns så mycket att berätta om våra somrar , men jag har ännu inte haft kraft att vilja skriva , utan valt att ta bort det faktum att Gerhard dog på sin födelsedag i december,samtidigt som jag fick julkort där det stod att han mådde bra och såg fram mot första maj 2013.

Han kom alltid till Rågelund första helgen i maj, och jag vet att hela campingen gladde sig.

Nån gång ska jag skriva mer om Gerhard, kanske bara för mig själv och för att minnas honom.

Gerhard gav nånting åt folk, lyssnade och var en god vän till alla som ville.

Jag ska ta med mig alla de, utifrån sett säkert oglamorösa stunderna, men för mig är det en 25 år lång räcka av lyckliga och vemodiga möten, lite utifrån man träffats eller skiljts.

Det blir tungt att åka till Åsa framöver, men ett par gånger om året får det bli- om det nu är uthärdligt. Landabukten är nog min favoritplats på Jorden.

Men som sagt, 1 maj kommer inte Gerhard i år och stannar inte kvar till sista veckan i augusti.

Hörde nån på säga att alla är ersättliga.

Det är inte Gerhard, fråga de andra camparna på Rågelund.

På en liten joggtur med frun på morgonen lyckades hon försvinna längs banan nånstans, men återfanns senare, väl bibehållen. Märkligt var det.

En  intressant dag kom att följa.
Ett oerhört givande morgonmöte med en speldesigner gav en fin startkick- han lärde mig några grundläggande ekonomiska regler, som kanske är självklara, men nya för mig. Hans passion för sin sak lär försätta de berg som behöver försättas.
Sen ramlade jag in på ett möte som Centerpartiet hade om stadsplanering, och här kan man tala om oplanerat. Men som så ofta annars är det det oväntade som påverkar bäst.

En vision av arkitekten Håkan Cullberg om byggandet av världens bästa innovationscenter vid Frihamnen ,följt av en enastående distinkt redogörelse för hur Kungsbacka byggts ut på ett sätt som står i skarp relief till Göteborgs misslyckade bostadspolitik avrundat med slagfärdiga Jan Jörnmarks närmaste totala sågning av vårt agerande i bostadsfrågor, satte snurr på adrenalinet.

Med en betraktelse av Detroits negativa klassresa med tillhörande bilder fullbordades Jans harmageddonvarning som fick avklinga på nästa hastiga cykelfärd.

Hastigt iväg till Klippan där jag togs emot så trevligt vid ett möte om Göteborgs jubileumslopp och oavsett hur loppet går, har jag fått träffa mer trevligt folk på kort tid än jag är van vid.
Ett par samtal och otaliga SMS och mail håller loppet ständigt levande hos mig och gänget omkring mig, och ibland undrar jag varför jag alltid har jobbat med folks problem och skuggsidor.
Allt har säkert en mening.
Tre raska föreläsningar på Chalmers gav mig nya funderingar. Det var på intressanta teman allihop, och det har varit en härlig dag som avrundade med lammrack på Plain Kitchen.
Det här är ett särdeles menlöst inlägg, men om man säger att alla möten idag har varit viktiga och lett till eftertanke får ni tro mig på mina ord. Jag tror stenhårt på devisen att vill man klura ut nåt får man svaren i andra sfärer än där gåtan ska lösas.

Och om ni visste hur mycket klokskaper jag har hört som  jag inte kan återge här- words don´t come easy to me.

Jag tror till och med att det kan lända till ekonomisk nytta i sista änden, möjligen inte för mig, men säkert för någon.

Nästa inlägg får bli om våra Camelot.

P.S.Såväl Cullberg som Jörnmark återfinns på Face Book där de länkar vidare mot bloggar och annat med mycket fina bilder

På en liten joggtur med frun på morgonen lyckades hon försvinna längs banan nånstans, men återfanns senare, väl bibehållen. Märkligt var det.

En  intressant dag kom att följa.
Ett oerhört givande morgonmöte med en speldesigner gav en fin startkick- han lärde mig några grundläggande ekonomiska regler, som kanske är självklara, men nya för mig. Hans passion för sin sak lär försätta de berg som behöver försättas.
Sen ramlade jag in på ett möte som Centerpartiet hade om stadsplanering, och här kan man tala om oplanerat. Men som så ofta annars är det det oväntade som påverkar bäst.

En vision av arkitekten Håkan Cullberg om byggandet av världens bästa innovationscenter vid Ringön ,följt av en enastående distinkt redogörelse för hur Kungsbacka byggts ut på ett sätt som står i skarp relief till Göteborgs misslyckade bostadspolitik avrundat med slagfärdiga Jan Jörnmarks närmaste totala sågning av vårt agerande i bostadsfrågor satte snurr på adrenalinet.

Med en betraktelse av Detroits negativa klassresa med tillhörande bilder fullbordades Jans harmageddonvarning som fick avklinga på nästa hastiga cykelfärd.

Hastigt iväg till Klippan där jag togs emot så trevligt vid ett möte om Göteborgs jubileumslopp och oavsett hur loppet går, har jag fått träffa mer trevligt folk på kort tid än jag är van vid.
Ett par samtal och otaliga SMS och mail håller loppet ständigt levande hos mig och gänget omkring mig, och ibland undrar jag varför jag alltid har jobbat med folks problem och skuggsidor.
Allt har säkert en mening.
Tre raska föreläsningar på Chalmers gav mig nya funderingar. Det var på intressanta teman allihop, och det har varit en härlig dag som avrundade med lammrack på Plain Kitchen.
Det här är ett särdeles menlöst inlägg, men om man säger att alla möten idag har varit viktiga och lett till eftertanke får ni tro mig på mina ord. Jag tror stenhårt på devisen att vill man klura ut nåt får man svaren i andra sfärer än där gåtan ska lösas.

Och om ni visste hur mycket klokskaper jag har hört som  jag inte kan återge här- words don´t come easy to me.

Jag tror till och med att det kan lända till ekonomisk nytta i sista änden, möjligen inte för mig, men säkert för någon.

Nästa inlägg får bli om våra Camelot.

P.S.Såväl Cullberg som Jörnmark återfinns på Face Book där de länkar vidare mot bloggar och annat med mycket fina bilder

Idag läser jag i Metro att vi kan ansöka om en enkel resa till Mars, att bli nybyggare där.

Som redan överårig , kan jag möjligen hoppas på att vara vid liv då, 2030.

Märkligt nog dök tanken på programmakare upp som ett udda sidospår till rymdbosättningen.

Nån föreslog vid fikabordet att man kanske borde skicka upp Glenn till Mars. Han används ju till allt annat

Nu är väl även han för gammal, men OM det hade varit på gång inom den närmaste tiden kan man ju grunna över hur programmakarna på TV 4 tänker.

-Fan, nu fåt vi änna hitta på nåt igen. Har tänkt på Mars.

-Mars? Jaha, men det tar visst några år att komma dit.

-Gör inget alls. En Big Brother i rymden.

-Genialt. Här kommer jag osökt att tänka på…

-Glenn, du tänker på Glenn..

-Så klart. Harre javlar vilka klot-e de solar, eller? Vi kan skicka med hans dotter också, du kommer väl i håg när vi sände ned dem till Afrika för att rädda elefantstammen. Det var TV när den är som bäst.

-Det är viss lite trångt där i rymdskeppet.

-Ingen fara, de ska viss få ett personligt bås, och du kan tänka dig..

-Visst. Men vem kan man mer tänka sig? Hur många tar de där farkosterna?

-Ingen aning. Med ett bra gäng tror jag att storyn nästan löser sig själv.

-Äh, vi får väl ha nån utröstning, ändå.

-Herre Gud, ja förlåt, vilka genier vi är! De som förlorar skickas ut i rymden, kort och gott. In i en lucka och så  pang,rätt ut. Du har väl sett 2001, och den där Bruce Willis-filmen med oljeborrarna. Floff bara!

-Ja, och då sparar vi ju syre också.Kanon.

-Men vilka ska vi ha med mer. Glenns dotter ut i rymden, nej, hon var bra i Afrika, men vi får ha lite säkrare kort.Det kan se lite illa ut.

-Nån som kan samarbeta kanske, tre år i rymden…fast…

-Ja, vad?

-Vi kör nån, hmm…. lite mer macho. Vad tror du om Frank?

fortsättning följer

Såg på Vetenskapens Värld som vanligt.

Det blir till att fasta 2 dagar i veckan. Herre Gud, vilka uppoffringar man får göra.

Jag som är begiven frossare- och så ska man njuta av avståendets svårfunna glädje.

Om ni undrar över bildens brist på avhängighet till det trista ämnet, så måste jag säga, att jag vet inte.

Då har man bevistat sitt första årsmöte på Svenska Friidrottsförbundet, som har sammanträtt i Borås lördag-söndag. Runt 120 delegater gick igenom smått som stort , både i mötessalen och utanför. Jag hedrar Kville lite extra för att de kunde skicka hela tre delegater, som alla är strax över 20 år. De har lyckats med sin föryngring, och med övriga , mer åldersspridda delegater, bildade Göteborg en heterogen trupp.

Det var ett samlat förbund, glada åt de fina sportsliga framgångarna på Inomhus-EM i Göteborg, men dämpade av de minskade intäkterna.

Vi var något dussin delegater från Göteborg, och vi hade mycket trivsamt,såväl i våra interna som i de många externa kontakterna.

Om man försöker sammanfatta det som inte handlade om häckhöjder, var det en mängd avslag på förslag från de mindre och fattigare om överföring från de rika storstadsregionerna till de mer glest befolkade. Stödet avfärdades av styrelse och mötet, i vad jag tyckte var en , och nu är jag snäll, oresonlig hållning.

Styrelsen hade döpt ett av överföringsförslagen till ”skatt” och hävdade att förslaget skulle beskatta ”de mer kreativa klubbarna” som underligt nog låg belägna i storstadsregionerna.

Omvalde ordföranden Tomas Riste kunde gott valt ett annat sätt att bemöta de mindre klubbarna. Vad andra i styrelsen anbelangar, tyckte jag ändå att man kunda ha lyssnat, och nog har man ansvar för mer än sitt eget distrikt som styrelseledamot. Eller?

I svensk glesbygdspolitik och i SJ.s tågsatsning, har man inte inte krävt att varje enskild del ska vara lönsam.

Men en femma per löpare till distrikten blev det alltså inte.

Vidare fick vi en ny SM-gren i Landsvägslöpning 10 km, efter en motion från Hässelby som fick stöd från hela församligen.

För att springa SM måste man vara medlem i en friidrottsklubb, och några kommer väl att lockas till de befintliga för att få vara med.

Om vi nu ger nåt tillbaka för medlemsavgiften. För trots SISU:s föreläsning om det angelägna att få motionsvågen att finna vägen in i friidrotten, så kräver det att vi verkligen tar löparna på allvar och ger nåt tillbaka.

Och det gediget,kompetensyngda Friidrottssverige har nog svårt att sadla om, även om man rent allmänt inser potentialen.

Från SAIK, ska vi, om jag har nåt att säga till om, sjösätta nåt betydligt mer omfattande än vad vi har idag.

SAIK Roadrunners?-

Och om man backar till diskussionen tidigare, kanske ett antal SM, utspridda i friidrottens glesbygd, både skapa intresse för sporten och dra in pengar till fattiga klubbar och förbund. Lägg minst hälften av SM-tävlingarna utanför större städer.

Jag ville ha satt ”De fattiga och de rika” som rubrik, men sätter den lite mer diskret.

Hade jag bestämt hade vi gjort en rejäl satsning på delar av de ”ickekreativa regionerna, några säkert i kartan ovan. Jag tror nämligen att en sådan satsning ger pengarna tillbaka, och mer till.

Fick höra att GFIF, och Lidingö, gör sitt bästa i form av alla kvalloppen till Varvet och Lidingöloppet som organiseras ute i landet, i går faktiskt i Mantorp.

Nån har sagt till mig att rollen som skapare av motionslopp innehåller stora mått av besvikelser och stunder av förtvivlan. Det jämnar ut sig med all den positiva feedback som man också får.
Just att veta att besvikelser alltid ingår, har varit till hjälp för mig. Nån med erfarenhet berättade för mig.
För att få idéer läser jag mycket- ja nästan jämt. Att bara läsa är inte nog- man måste applicera de nya rönen på projektet.
Den tänkta visionen här ovan indikerar ett förhållningssätt till verkligheten som kunde vara stulet av Willy Wonka, och i någon mån är det.

Åtminstone kräver det en sorts taktik där den jordnära verkligheten inte får tillåtas dra ned humöret och sänka ambitionerna.
Jag har götts med sagor sen jag var liten för att sen bedriva självstudier i alla former av verklighetsflykt.
Starka krafter, inte minst Kahnemans ”Tänka Snabbt och Långsamt” hotar att dra ned mig det träsk av småaktighet som mänskligheten består av. Jag har mina metoder att injicera hopp och visionär glöd. Boosta upp, liksom.
Här är några av de viktigaste ingredienserna.

• Lyssna på klämkäcka tal av Churchill, Kennedy och andra. Favoriten är Kennedys ”Moonspeech” från 1962.

Notera de fetskrivna styckena.

”But if I were to say, my fellow citizens, that we shall send to the moon, 240,000 miles away from the control station in Houston, a giant rocket more than 300 feet tall, the length of this football field, made of new metal alloys, some of which have not yet been invented,(älskar hans sätt att kasta sig ut i det okända ) capable of standing heat and stresses several times more than have ever been experienced, fitted together with a precision better than the finest watch, carrying all the equipment needed for propulsion, guidance, control, communications, food and survival, on an untried mission, to an unknown celestial body, and then return it safely to earth, re-entering the atmosphere at speeds of over 25,000 miles per hour, causing heat about half that of the temperature of the sun–almost as hot as it is here today–and do all this, and do it right, and do it first before this decade is out–then we must be bold.”

och

”We choose to go to the moon. We choose to go to the moon in this decade and do the other things, not because they are easy, but because they are hard, because that goal will serve to organize and measure the best of our energies and skills, because that challenge is one that we are willing to accept, one we are unwilling to postpone, and one which we intend to win, and the others, too.

• I tanken kombinera  till synes oförenliga storheter och beakta den nytta de kan dra av varandra. Kreativa övningar m.a.o.
• Träffa mycket folk av alla sorter och stjäla idéer.
• Sparsamhet med hjärndödande eskapism- läs krogbesök.
• Och så det mest udda. Jag ser på diverse totalt fantasyinspirerade TV-serier och filmer. Ingen jag känner, inte ens mina barn ser på det, men jag hävdar med en dåres envishet att för att kunna ha någon som helst möjlighet att uppfylla visionen, måste jag kunna tro på sagor.
• Daglig träning om möjligt. Hur ska jag kunna skylta med att fysist träning befrämjer hjärnfunktioner om jag inte själv kan leva upp till det. Att vara huvudperson i min egen roman kräver god fysik- det blir för stor splitting mellan självbild och verklighet annars.

Det här udda menyn- inte planerad- mer beskrivande rådande förhållanden är min eftergift för att nå vår högambitiösa vision.

Den är drakonisk för en simpel ölälskare som alltid beskrivit puben som sitt naturliga element.

En riktig drakterapi.

Nu måste jag hitta på förslag till vår hjärnstiftelse.

Mitt förslag var Hjärnspåret, Julia kontrade med geniala Hjärnvägen som jag ansåg mycket sponsorvänligt. Tyvärr var det upptaget.

Fler förslag mina vänner?

Vi är nåt 20-tal till i den inre cirkeln av lopparrangörer- jag misstänker att de inte har EXAKT samma strategier.