Alla gamla vänner och idoler som gått före.

Etiketter

Kirk Douglas, Lennart Hellsing

Nu är det bara Kirk Douglas kvar. Och Lennart Hellsing. I övrigt tror jag att alla gamla fadersikoner och idoler från min barndom har stupat. Några hade varit en bra bit över 100, pappa som en jämförelse 85 år.

Sen står man liksom i första linjen själv.

Lennart Hellsing jobbar vidare, klar i knoppen, och det verkar vara modellen att leva länge. Att jobba, skapande och med det man brinner för.

Resten av gänget lever ändå vidare inom mig och många andra.

En ändlös arme som gått före.

Det kommer så att säga inte kännas ensamt när den dagen kommer.

Nu rullar den stora saknaden in

Etiketter

Gerhard Rausch, Rågelunds Camping

Ända till nu har jag jag liksom inte fattat att det blir en sommar utan Gerhard.

Han har varit en mycket viktig person för mig ända sen jag träffade honom på campingen i Rågelund, första gången 1987, även om jag lärde känna honom väl först 1989 då vi arrenderade campingen och kiosken.

Alltsedan dess har vi besökt honom och oavsett alla andra vänner jag har, så vet jag ingen som har visat sån glädje över våra besök som han.

Det finns så mycket att berätta om våra somrar , men jag har ännu inte haft kraft att vilja skriva , utan valt att ta bort det faktum att Gerhard dog på sin födelsedag i december,samtidigt som jag fick julkort där det stod att han mådde bra och såg fram mot första maj 2013.

Han kom alltid till Rågelund första helgen i maj, och jag vet att hela campingen gladde sig.

Nån gång ska jag skriva mer om Gerhard, kanske bara för mig själv och för att minnas honom.

Gerhard gav nånting åt folk, lyssnade och var en god vän till alla som ville.

Jag ska ta med mig alla de, utifrån sett säkert oglamorösa stunderna, men för mig är det en 25 år lång räcka av lyckliga och vemodiga möten, lite utifrån man träffats eller skiljts.

Det blir tungt att åka till Åsa framöver, men ett par gånger om året får det bli- om det nu är uthärdligt. Landabukten är nog min favoritplats på Jorden.

Men som sagt, 1 maj kommer inte Gerhard i år och stannar inte kvar till sista veckan i augusti.

Hörde nån på säga att alla är ersättliga.

Det är inte Gerhard, fråga de andra camparna på Rågelund.

Åren tickar på- men inte för alla

Etiketter

Micael Gustafsson, Träben, Ungdomens källa

Igår fyllde Micael år. Han är nu  55+ en dag. Snälla kamrater på Facebook säger att han inte ser en dag äldre ut än diverse smickrande åldrar, och det är bara att lyckönska honom -om de nu inte bara far med smicker.

Arbetskamraten Anders som är en sanningsägare hävdar att han ser 10 år yngre ut än sin bror, oklart vilken av dem. En är äldre, men han har några yngre varianter också – oklart hur många. Lite illa om han ser så mycket yngre ut än de unga…

Nedan följer lite bilder på föryngringsarbete á la Lidköpingsanda. 

För oss som är ännu äldre och aldrig har bedömts yngre är det här svårsmälta fakta. Micael är, som alla läsare av Kjellbrellsworld tvingats notera, sen något år tillbaka min granne. Att det inte länger mitt liv har många gemensamma vänner  riktigt förmodat, men då uppstår genast frågan hur det som för mig mot en för tidig grav, blir ett föryngringselixir för ynglingen från första våningen.

Jag kanske har ett svar.

På vägen hem från ett fackligt möte igår eftermiddag beslöt jag mig att titta in på vår kära sportbar Plain Kitchen.Jag var nyfiken på hur det går för vännen Arash med sin planering inför 20 december, då han ska bjuda de hemlösa på mat.

Jag har varit lite insyltad i det här och det är ett hjärtevärmande, men inte helt okomplicerat initiativ.

Utanför Plain noterade jag att världens vackraste bil stod utanför.

En stor gul, bil med stora Häckendekaler fick hjärtat att slå hastigare, och det var tydligt att någon med Häckenankytning höll på att flytta in. En ung man presenterade sig som Philip Ljungberg, nyvärvad till Häckens marknadsavdelning.Han var också lillebror till Fredrik Ljungberg.

Jag hade ett, åtminstone för mig, givande samtal som merendels handlaade om fotboll, men till slut fick han återgå till sin flyttning.

När jag så stegade in på den välbekanta baren, såg jag min gamle vän och hans nya flickvän sitta vid ett bord, uppenbart nöjda och mätta av god mat från Sebastians kök.

Jag visste ju att han fyllde 55 och bjöd honom på den enhet som födelsedagar stipulerar. Vi blev sittande en stund och umfägnade stackars Pia med skrönor från det förflutna.

Min roll var oftast att korrigera min gamle vapenbroder som har en tendens att förhöja historierna till en nivå som jag ibland känner mig obekväm i, inte minst de jag själv figurerar i.

Jag vet inte vad det är som lockar in Micael de här upptäcksresorna i det förgångna, för allt gick ju inte i rosa, om man säger så.

I går hannn vi med de slitna historierna om Ingos utkastande av Lidköpingsraggarna från min mors 40-årsdag på Odd Fellow, pappas legendariska bilkörning med de två kvinnliga Stockholmspoliserna från Sälenstugan, Micaels legendariska triumftåg i Kungsbackaraggarnas   karavan från Lysekil  och hans fästmös mindre glada reaktion på Raggarkonungens återkomst, och andra kända evergreens från våra eskapadrika liv.

Personligen- och det här är ärligt- sitter jag hellre och spekulerar om vad man ska hinna med den under den korta transportsträcka som står oss åter.

Kanske jag måste ompröva min inställning.

Kan det vara så att de här eviga repetitionerna har en kroppsligt konserverande effekt på ett hittills okänt sätt.

Har grannen hittat Ungdomens Källa i det som jag i mitt oförnuft ansett vara det förflutnas bittra kalk?

Slätar minnenas dopaminskjutsar ut rynkor och håller kroppen i trim?

Kort sagt ;- Är karln ett geni och har lösningar mot för tidigt åldrande?

Grattis på födelsedagen under alla omständigheter och håller min nedgång dig ung, så kan du se det som en sorts abonnemang på din födelsedag.

 

Är glad- och sorgsen

Etiketter

musik, Sorgset

Jag har haft en mycket trevlig helg.
Julia var hemma och piggade upp.
Jag är bjuden på julbordet och nyårsfirandet på stamkrogen Plain Kitchen.

Elin och maria sprang Finnkampen.
Maria blev trea i sitt lopp på nytt jättepers(-onrekord).
Jag fick se Häcken vinna hemma på Rambergsvallen.
Lidköpings FK vann sin match i toppstriden i division tre..
AIK vände sin match på övertid idag och är fortsatt kvar i toppstriden. Mina lag ligger på medalplats just nu.
Jag har lärt mig några mattegrejer som jag har haft motstånd mot hela livet.
Jag har sett en jättebra film om Lehman Brothers fall.
Jag har ytterligare några bra böcker som ligger och väntar.
Jag har sett på Finnkampen och träffat många vänner och fått se mycket fin idrott förutom våra supersystrar…..
men……..

Hal David är död.
Jag visste ju hur gammal han var och har varit oroad ett tag.
Ändå, hans texter har omväxlande trösta mig, fått mig uppspelt eller fått mig att bli igenkännande vemodig.Ni har alla hört dem.
Han var Burt Baccarachs låt- skrivare i många, många år och jag kan inte nämna dem alla.
Om man kan älska en 91-årig amerikansk man som kommit att stå mig mycket närmarere än nästan nån annan av er andra, så gjorde jag det.Utan att nånsin ha sett eller träffat karln, men jag är naturligtvis i gott sällskap.Han har glatt hela världen i flera generationer, även om inte alla som hört Burt Baccarachs låtar visste vem som satte text på låtarna.
Men jag som tror att livet och våra livsverk är information som aldrig kan utplånas vet ju att han på sätt och vis lever vidare.En så träffsäker textförfattare kommer aldrig att nå fram till mig hur som helst och nu kommer all musik följande vecka att vara Burts och Hals.

http://www.haldavid.com/index.htm

Har ni hört alla låtarna?
Bacharach and David hits included ”Raindrops Keep Fallin’ on My Head”, ”This Guy’s in Love with You”, ”I’ll Never Fall in Love Again”, ”Do You Know the Way to San Jose”, ”Walk On By”, ”What the World Needs Now Is Love”, ”I Say a Little Prayer”, ”(There’s) Always Something There to Remind Me”, ”One Less Bell to Answer”, and ”Anyone Who Had a Heart”.
De är oräkneliga- jag tror faktiskt att det var mina föräldrar som introducerade dem utan att veta om det.
Jag tycker att livets gång och övergång i nåt annat är svårt.

The duo’s film work includes the Oscar-nominated title songs for ”What’s New Pussycat?” and ”Alfie”, ”The Look of Love”, from Casino Royale; and the Oscar-winning ”Raindrops Keep Fallin’ on My Head” from Butch Cassidy and the Sundance Kid In addition, ”Don’t Make Me Over”, ”(They Long to Be) Close to You”, and ”Walk On By” have been inducted into the Grammy Hall of Fame.

Sommaren som gått.

Etiketter

Götekilsruset, kjellbrellsworld

Både löpare och vänner i ett.

Robban under en paus på vackra Bohus-Malmöns löparstig. Innan midsommarfirandet dag 2 kan tilläggas.

Gullmarsviken i aftonsol

Bofinken var vår granne på Runmarö

Brellometern om Andra Långdagen.

Etiketter

Andra Långdagen, Gatfest

Andra Långdagen

Götekilsruset om två veckor

Ensam Götekilslöpare-taget av cyklisten

En etapp som inte behöver springas

TJUGOÅRSJUBILEUM

I 20 år har vi sprungit till Lysekil. Första året var det bara Anton och jag, men sen har fler tillstött. Konceptet har inte ändrats speciellt mycket. En springer med en stödcyklist framför sig medan de andra åker med i bilar för att skifta löpare vid växlingarna. Med bara två löpare första året var vi tvungna att övernatta i Stenungsund, men de övriga 18 åren har vi alltid sprungit en fredag och alltid i juli.

ÖVERNATTNINGAR

Övernattningsvarianterna i Lysekil har skiftat.Andra året bodde vi på Lövgrens Camping, granne med den mer legendariska Gullmarsbadens Camping. Som jag minns var det en synnerligen händelserik helg, men vi drog slutsatser av den som utmynnade i beslutet att förlägga boendedelen inne i Lysekil i ställer för i dess utkanter.Sedan dess har boendeformerna skiftat. Vandrarhem, privata lägenheter och hotell har utsatts, och i några fall har ett återvändande nästa år varit omöjligt.

Hotell Lysekil har visat störst fördragsamhet, och vi gynnar numera det etablissemanget i första hand.

KONSERVATIVT KONCEPT

Man kan nog påstå att vi har varit hyfsat konsekventa i vårt helgprogram- vinnande koncept ändrar man inte så lätt.

Eftersnack med genomgång och diskussioner om vem som egentligen sprungit fortast, färgar fredagskvällen medan lördagens pokerturnering på Pinneviksbadet dominerar.

EXPERIMENT

Det har gjorts försök till löpning på lördagsmorgonen och det har även laborerats lite under den sakkunniga medicinska expertis som Robert står som garant för.Dessa laborationer har helt upphört, inte minst pga ett s.k sproinkande när kroppen hårdhänt påmint om sin ovilja till fysisk aktivitet efter alla påfrestningar den utsatts för under fredagen.

LÖPARNAS ÖVERLEVNAD
Löpningen är det primära. För att överleva den stundtals svåra fredagstrafiken på Orust( tidigare mellan Getskär och Stenungsund) håller vi en hård disciplin. Löpare springer alltid på samma sida som cyklisten, då de många S-kurvorna skulle kunna få en mötande bilist att väja för antingen löparen eller cyklisten och damma in i det det andra ekipaget. Det har varit nära ett par gånger.Att vi aldrig nedlåtit oss att följa en medföljande parasits dåliga råd(joggade 3000m i en nedförsluta) att låta passiva följeslagare eller cyklister att intaga alkohol ens av svagaste karaktär, har bidragit till vår överlevnad och är en princip som inte går att rucka på. Ett ibland förbisett moment för att minska lidande och reducera risktagning för ett åldrande löpargäng, är träningen inför loppet. Själv har jag inte sällan tillåtit mig att försjunka i ett ganska formlöst tillstånd, men jag har överträffats av andra. Nu är ju inte Götekilsruset en manifestation av våra fysiska färdigheter. Det är mer en tillräckligt tokig idé för att det ska kännas som en utmaning, och just att springa kan ju alla. Jag har hyfsad kontakt med alla löpare och jag vet att konditionsläget är så hyfsat att vi kan genomföra loppet även i år. Eftersom varje sträcka normalt är omkring 5 km(vissa värmeår har vi reducerat längden, men ökat sträckantalet) och det i runda tal är 130km till Lysekil den väg vi har valt att ta, kan det innebära mellan två och sex sträckor, avhängigt löpform och var man hänger på. Bernt-Åke ansluter i Stenungsund, men brukar inte sällan som straff åka på den självmordssträcka på Orust som avslutas i Varekil. Sakteliga har snittfarten gått ned, något som sätter press på oss att undvika de hjärnsläpp som försinkat oss vid några tillfällen.

FORTSÄTTNING FÖLJER

I ett senare blogginlägg ska jag presentera

löparna,sträckorna och de mest idiotiska misstag vi har begått hittills.

Uppsnappat på vägen.

Etiketter

antony beevor, fraktaler, Kamelklubben

Fotonbad i Hovås.

Hej igen.

Det har gått ett par veckor sen sist och det kan tillskrivas två orsaker.

Det första är att jag har haft fullt upp att leva och skaffa stoff för för fortsatt skrivande och det andra att jag inte riktigt trivs utan min fasta dator och dess gammalmodiga tangentbord.

Nu återstår endast en vecka av en hittills alldeles ljuvlig semester och då kanske det blir mer tid när det är på hemmaplan. En för året viktig uppgift är att lyfta fram vårt tjugonde Götekilsrus och mycket kommer att kretsa kring det.

Jag har helt vilat från Friidrotten och har knappt sett på EM eller Diamond League, än mindre befunnit mig på läger, träningsarenor eller på tränarnas enormt utbudsrika FaceBook-plattform.

Björn och Siri-två fina löpare jag känner.

Idag och i morgon ska jag sona mina synder och vara funktionär på Världsungdomsspelen på Ullevi. Vi har folk som tävlar och jag ska nog stå ut i ödsligheten där.

Jag har läst mycket, men ändå för lite. Nåt som skiljer litteraturvalet är att jag plöjt igenom några deckare vilket kanske kan pigga upp mellan all populärvetenskaplig och  mer ambitiös litteratur. Jag gör ju inget måttligt så det blev fyra böcker av David Baldacci- och här kan på en gång sägas att jag föll handlöst för hans skildringar av den extremt udda och konspirationssökande  Kamelklubben som består av ett växande antal brokiga figurer i Washington.

Jag har flera kvar och det är en vecka kvar på semestern.

Så vacker

För balansenså kommer några mer seriösa tankar som jag snappade i GP lördag.

”-Om du har en ledande tanke så kommer du att välja ditt material selektivt, vilket enligt min uppfattning leder till ren korruption av historien”. (Antony Beevor- engelsk krigshistoriker).

-”Och en sak vi vet, är att militära interventioner i likhet med social ingenjörskonst, alltid leder till något annat än vad som avsågs”. (Beevor igen).

”-Paradoxen är att den som startar ett krig som leder till överlägsen seger skapar en konflikt som övergår i assymetrisk krigsföring istället och assymmetrisk styrka är kraftfullare än militär” (Beevors sista inlägg i dag).

”Innebörden var att graden av oregelbundenheter(i naturen) förblir konstant i olika  skalor. Förvånansvärt ofta visar det sig var samt. Gång på gång uppvisar världen en (det här älskar jag)en regelbunden oregelbundenhet”. (James Gleick i boken Kaos där han beskriver skaparen av den s.k fraktalen, Benoit Mandelbrot och hans tankeskatter).

Rogivande

Nu upp i sadeln..nåja, på med löpskorna då, igen.

Och ni- försök att applicera de stulna tankarna på något i ett helt annat fält. Det leder kanske inte till något substantiellt, men vad gör det?

Min alltför lite nyttjade friskvårdsarena utanför jobbet.

De som gått före

Etiketter

Churchill, Kennedy, Selander

Vår svenske generalsekreterare i FN-Dag Hammaskjöld-död i flygolycka i Afrika

Det började tidigt. Redan vid min födsel var farmor och morfar borta.  De framstod mest som skuggfigurer och innebar ingen riktig känsla av förlust eftersom jag aldrig hade träffat dem. Buddy Holly´s flygolycka undgick mig, Manchester United:s tragiska krasch likaså. Däremot framträder Dag Hammarskjölds död tydligt i mitt minne, vi bodde vid tillfället utanför Härnösand 1961 och jag minns chocken hos de vuxna. Det rådde en mycket dov stämning i världen när den svenske generalsekreteraren dog, sannolikt nedskjuten över Afrika

President John F Kennedy-mördad i Dallas 1963

I ännu tydligare minnesrelief sticker beskedet om president Kennedys död fram-man bröt Bröderna Cartwright och jag tror att de flesta grät. Där dog en symbol för något bättre. Eftermälena har tagit bort lite av Kennedyglorian- för mig är den kvar. Det sitter i hjärtat. Churchills stadsbegravning i början av 1965 TV-sändes och tioåringen tittade storögt på.

Churchills begravning

Churchill levde länge, till 1965. Ett nobelpris i litteratur hanns med.

En bilolycka i Molde tog  min ingifte morbror- det kan ha varit den första familjekatastrofen. Moster Helga tog väl hand om mina kusiner och de var ganska ofta i Sverige på besök de åren- gärna i Lysekil.

Robert Kennedy, justitieminister i broder Johns regering, sköts i hjäl som presidentkandidat 1968.

Sen gick det fort.Martin Luther King blev mördad, Robert Kennedy blev skjuten i en hotellfoaje vid primärvalen i California. Det var under en rast på Kylanderskolan dödsbudet kom minns jag. Han hade blivit president annars. Vi vet vem som valdes i stället och Nixon blev ju känd på många sätt.

I min oskuldsfulla värld var chocken rätt omfattande när Brian Jones dog. Ganska snabbt förstod man att de Gud gillar tar han hem tidigt. Janis Joplin, Jim Morrison och Keith Moon var tidiga hem till skaparen, sen har det bara rullat på. En av mina kamraters pappa dog tidigt, en skolkamrat blev överkörd vid skolan och en tidig gymnasiekamrat dog med i stort sett hela sin familj i en bilolycka.

Alla generaler som överlevt andra väldskriget var bortsvepta efter  sjuttiotalet, ett otal skådisar fick också lämna in till min sorg. Det framstod som om svenska komiker var särskilt illa drabbade-  Lars Ekborg, Carl-Gustaf Lindstedt och Tage Danielsson var bara några. Elvis var aldrig min idol, men nog förtjänade han ett betydligt längre liv.

Lars Ekborg- en mångsidig aktör

När Cary Grant rycktes bort, låt vara med ålderns rätt, var mitt tålamod slut och jag var mycket kritisk i min aftonbön när beskedet kom.

Cary Grant- idol då- och idol nu. Dör nog aldrig egentligen

Farfar Gustavs och Fru Hultgrens begravningar var de första jag bevistade.

Farfar på äldre dar.

Några års arbete  på Lidköpings Lasarett hade lärt mig att kunna se döda människor- jag var vaktmästare och i jobbet ingick att frakta sopor, tvätt och lik.

En kamrat tynade bort i samma sorts cancer som många år senare tog min mamma, och det tog mig hårt. Hans flickvän och släkt besökte honom, och jag hälsade ofta på när jag jobbade, även om jag inte var placerad på hans kirurgavdelning. Ingen av hans kamrater var frekventa besökare, de hade väldigt svårt att se honom i hans sjukdom. Då dömde jag dem hårt och tyckte att de var ynkliga- numera är jag mer fördragsam. Han var oerhört tapper och hade stil ända in i kaklet om uttrycket tillåts.

Pappa med mig och mina bröder-Kalle var inte född än.

Beskedet om pappas död i de norska fjällen 1988 kom chockartat. Jag hörde på nån sekund vad mamma ville säga när hon ringde mig. Jag minns mest att jag gick upp till vattentornet i Annedal och såg skenande moln hasta fram under en halgången måne. Med pappa förlorade livet en dimension, mamma var fortfarande sorgklädd när Julia döptes nån månad senare.

Pappa Erik i unga år

Ett otroligt onödigt dödsfall var John Lennon:s något årtionde tidigare, och det satte på nåt sätt stopp för  tron på den obändiga kraften i musikens maktanspåk.

John Lennon- ett musikgeni och en idealist

Pappas/mammas vänner. Björn, Jatte, Gustav och Bosse

Sen har det bara fortsatt. Svärfar avled plötsligt . Pappas alla fina vänner försvann en efter en, lämnande efter sig sina fruar som var mammas väninnor ända in till hennes frånfälle  2010 efter en lång och  tapper kamp där de olika beskeden fick oss alla att kastas mellan hopp och förtvivlan. 

Mammas 40-årsdag med celeber gäst

Jag kanske borde glädjas åt alla som faktiskt lever i stället. Märkligt nog hade ingen av alla mina vänner som jag har haft med mig från ungdomen dött innan en av mina äldsta bardomsvänner försvann för något halvår sen. Tiden är ett begrepp som är svårt att beskriva, men jag skulle så gärna vrida den tillbaka bara för att få en skymt av de som gått före dit vi alla ska gå.

Mamma sätter fart på mig.

Något som förvånar mig oerhört är att Gud inte tagit hem Burt Bacharach (född 1928)och hans snart 92-årige låtskrivare Hal David, så oerhört mycket bra som de har gjort. Har Vår Herre gjort en miss?

Burt och Hal

Vi kommer aldrig levande från den här planeten sägs det -något som man får försonas med

De här personerna har förgyllt livet avsevärt för mig.

Hoppas man kommer till samma ställe när det är dags.

Julia håller masken

Etiketter

Julia

Tja,jag återger hellre personer i min omgivning,än berättar historier.De bildar ändå en historia,som sammanvävt bildar mitt liv.Min dröm är att kunna återge dem alla,för jag har träffat många fantastiska människor.

Här är dottern Julia,som funktionär under Friidrotts-EM i augusti.

Funktionärerna var tillsagda att se formella ut,och nog gör Julia ett sådant intryck.Efter att ha sett mig kunde hon inte låta bli att fnissa ändå,strax därefter.