Hur tänker de egentligen?

Etiketter

Glenn, Mars, TV4

Idag läser jag i Metro att vi kan ansöka om en enkel resa till Mars, att bli nybyggare där.

Som redan överårig , kan jag möjligen hoppas på att vara vid liv då, 2030.

Märkligt nog dök tanken på programmakare upp som ett udda sidospår till rymdbosättningen.

Nån föreslog vid fikabordet att man kanske borde skicka upp Glenn till Mars. Han används ju till allt annat

Nu är väl även han för gammal, men OM det hade varit på gång inom den närmaste tiden kan man ju grunna över hur programmakarna på TV 4 tänker.

 

-Fan, nu fåt vi änna hitta på nåt igen. Har tänkt på Mars.

-Mars? Jaha, men det tar visst några år att komma dit.

-Gör inget alls. En Big Brother i rymden.

-Genialt. Här kommer jag osökt att tänka på…

-Glenn, du tänker på Glenn..

-Så klart. Harre javlar vilka klot-e de solar, eller? Vi kan skicka med hans dotter också, du kommer väl i håg när vi sände ned dem till Afrika för att rädda elefantstammen. Det var TV när den är som bäst.

-Det är viss lite trångt där i rymdskeppet.

-Ingen fara, de ska viss få ett personligt bås, och du kan tänka dig..

-Visst. Men vem kan man mer tänka sig? Hur många tar de där farkosterna?

-Ingen aning. Med ett bra gäng tror jag att storyn nästan löser sig själv.

-Äh, vi får väl ha nån utröstning, ändå.

-Herre Gud, ja förlåt, vilka genier vi är! De som förlorar skickas ut i rymden, kort och gott. In i en lucka och så  pang,rätt ut. Du har väl sett 2001, och den där Bruce Willis-filmen med oljeborrarna. Floff bara!

-Ja, och då sparar vi ju syre också.Kanon.

-Men vilka ska vi ha med mer. Glenns dotter ut i rymden, nej, hon var bra i Afrika, men vi får ha lite säkrare kort.Det kan se lite illa ut.

-Nån som kan samarbeta kanske, tre år i rymden…fast…

-Ja, vad?

-Vi kör nån, hmm…. lite mer macho. Vad tror du om Frank?

fortsättning följer

 

 

Passion, mod och snillrikhet

Etiketter

kreativitet, urkällor

Stor tillbakalämnardag av biblioteksböcker idag. Jag läser inte allt jag lånar, lite förkastas pga ointresse, annat för att det är för svårt med tanke på mina nureferenser, inte sällan för att en 500-sidors fackbok på svår engelska i nåt fall kan vara för tidskrävande.

Jag har hur som helst svårt att skiljas från dem-de är, lite klyschigt, som vänner i bästa fall.

Ett gäng kända och okända svenskar

 Jag ögnar ändå igenom allt , om inte annat för att kunna förkasta det.
Idag återlämnas lättlästa ”Passion, nyckeln till framgång” av Ingrid Tollgerdt-Andersson. Ska jag ta med mig nåt, blir det med mig okontroversiella ”har svårt att tro att man kan lyckas om man saknar mod”.

Att jag lånat ”Tänk som en turk om du vill lyckas i Sverige”av Kadim Akca,  förvånar nog.
Två mer kontroversiella  påståenden vill jag inte undanhålla er.
”-När man är full, fattig eller förbannad kan man bli väldigt driven och kreativ. Men hand i hand med dessa tillstånd följer ofta en begränsad insikt om omgivningens uppfattning och därtill en låg medvetenhet om sig själv”.

Skrivet som en barnbok-men det finns guldkorn.

Här kommer mer tänkvärt från Kadim:-”Kunskap kan i mitt tycke skapa tveksamhet, försvaga din instinkt och verka hämmande.Okunskap däremot kan trigga kamplust, förstärka din magkänsla och inverka eggande. Därfår får du tillgodräkna dig både kunskap och okunskap.”

Från lättviktig management till de stora frågorna.

Stephen Hawkings böcker missar jag inte.Ingen får smäre betyg än 4 brellar, och det är inte lätt att rycka loss nån enskild mening ur hans mycket komplexa resonemang.

Tänk att Hawkings hjärna fungerar så bra i en så sjuk och förlamad kropp.

Men OK, det är följande frågor boken gör anspråk på att kunna ge svar till.

Varför finns det något istället för inget?

Varför finns vi till?

Varför ser naturlagarna ut som de gör? Skulle det inte gått lika bra med andra?

Må du kämpa på till du får ditt Nobelpris för läckande , svarta hål.

Till slut en bok jag har både kämpat med och njutit av. Att kunna förföra en i matematik så illa bevandrad person som mig kräver ett pedagogiskt sinne utöver det vanliga.Boken har varit ett äventyr, stundtals direkt svår, men skriven på ett sånt sätt och  med så intressanta personer i huvudrollerna att jag har fallit pladask. Lösandet av vår tids största matematiska gåta, inbegriper så många sidohistorier, och vägen till lösandet är ett sorts staplande av nya perspektiv på  från ”misslyckade” lösningsförsök vunna erfarenheter i en svindlande upptäcksfärd.

Tack Simon Singh, du har fått mig att helt ändra uppfattning om min tonårstids värsta frustrationsämne, matematiken. 
Ett litet utdrag:-”En problemlösare värd namnet måste vara begåvad med två oförenliga egenskaper- rastlös fatasi och tålmodig envishet”.(Howard. W. Eves)

5 brellar är nästan för lågt.

Absolut en fyrbåk för den som inte förstod vitsen med matematik utöver den vardagliga räkningen.

 

 
Till sist vill jag rekommendera historiska romanen Azincourt av Bernard Cromwell.
Här skildras vägen fram till det histriska slag där 6000 engelsmän, mest bågskyttar besegrade en fem gånger större fransk armé, med långbågen som triumfkort. Livet var hårt, för att inte säga vidrigt, och ett människoliv var inte värt mycket.
-”Om ni dör, så dör jag här” är ett brottstycke av kungen, Henrik V ord till sina bägskyttar innan stiden börjar på ett lerigt franskt fält där franska armén går ned sig i gyttjan, överösta av pilar, vars kraft är svår att förstå idag.

Historisk roman om en grym tid

Sista Venuspassagen i mitt liv.

Etiketter

Nationaldagen, Robert Cummings, Venus, Venuspassagen

Det syns inte på bilden, men de sotade glasen gjorde att man tydligt såg en liten prick i solen kl 13.

Så har man då fått skåda Venuspassagen en gång, missade förra och det är mer än 100 år till Venus skymmer Solen nästa gång.

Reeperbahn – Venuspassagen

Kl 05.10 stod jag på den plats i Annedalsbergen där vi brukar skåda nyårsfyrverkeriet när inte molnen jävlas.

Lite moln förekom nu på morgonen också, men inte störande.

Väl på plats såg jag en välbekant nuna i Robert Cummings, den skotskfödde astronomen från Onsala som jag har träffat i flera rymdsammanhang tidigare.

Robert lät solen lysa igenom sin kikare på den vita pappersrektangeln

 

Han hade vänligheten att låna ut sotat glas med skyddsfaktor 14 (Galilei Gallileo och Newton skådade in i solen utan skydd -Galieo Galilei blev nästan blind, om det nu var av solstudier) och svarade välvilligt på mina frågor.

 

Dessutom fick jag ett nummer av Populär Astronomi som han redigerar eller åtminstone medverkar i.

Morgonläsning Nationaldagen 2012

 En pappa med sin dotter dök upp och den lilla kan ju alltid skryta med att fått se den sista Venuspassagen på 112 år. Roberts kollega Mithra med pojkvän sällade sig också till gänget och hade med sig en lite finare kikare med stativ.

Hoppas den lillas intresse för rymden håller i sig.

Om inte Robert med sotglasen varit där hade jag aldrig kunnat se Venus som en liten rödsvart prick ungefär kl 13 på solen.

Robert, född på Skotska västkusten där regnmoln gör astronomi till någor mycket vanskligt, förklarade att han skulle deltaga i invigningsceremonin för nya medborgare i Slottsskogen i samband med nationaldagsfirandet senare.

Det kom en tjej till, Hette hon Anna?

Att ha en sån sällsynt händelse som en Venuspassage på sin nationaldag måste innebära nån sorts välsignelse, inte minst om man initierad i det svenska samhället den dagen.

Välkommen Robert och alla andra skotska invandrare som blir svenskar.

Vi har en gammal tradition att hämta skottar till Göteborg och vad vore vi utan dem?

Jag passerade  f.ö Dicksonska Stiftelsens Hus på vägen hem, ett lite skotskt spår av många i Göteborg

Nästa planetariska solförmörkelse (om man kan kalla nåt som inte går att urskilja med ögat så) blir Merkurius 2016.

Lite dramatik blev det när jag bevittnade inbrottsförsök i Sarons Second handmarknad, två killar ochen cykelburen tjej. Jag dirigerade dit polisen,så man då fick vara lite samhällssnyttig på nationaldagen.