Gammal bild på Elin-det är hon som ser så glad ut
Idag har jag stått på Nya Ullevi hela dagen.
Det har varit Finnkamp hela dagen och det har varit många glädjeämnen.
I ungdomstävlingen är jag tveklöst chauvinist nog att främst glädjas åt Göteborgarnas framgångar.Som göteborgare räknas även Amanda Lahti från Klippan. Denna kraftfulla unga dam tränade med oss i Portugal i våras och imponerade då, inte bara med sin löpstyrka, utan även med sin enorma sisu.
Hon vann femtonhundra meter helt överlägset idag.
SAIK:s nyförvärv, Vidar var stark tvåa, och höll tillsammans med Mölndals Alexander Nilsson att dra sönder sina finska motståndare, då en av de avhängda återkomm
och lite snöpligt slog av våra killar på upploppet.
Tiderna var fina och nog lär man mer av såna erfarenheter än den kassaskåpssäkra seger man förväntat. Ett plus till Alexander för ett förtjänsfullt dragjobb i täten.
Johan från Mölndal syntes träna utanför Ullevi i går. Vad jag inte visste var att han direkt efter träningen,som andre reserv, ringdes in för att delta på pojkarnas tvåtusen meter hinder. Givetvis gick han ut och sprang skiten ur allihopa, och här kan man prata om en sannsaga. Stor grattis till löpareleganten. Men hur hade UK missat honom i första uppställningen?
I den mer vuxna avdelningen visade ÖIS Eric Senorski tidigt var skåpet skulle stå på tretusen meter hinder.
Han drog stenhårt hela vägen, passerades femhundra kvar, men återtog initiativet tvåhundrafemtio kvar. Att klubbkamraten Robin med en enorm viljeansträngning blev trea förvånar ingen, han ger sig aldrig.
Vilka löpare de har, ÖIS.
Att man för att göra Finnkampen måste blåsa upp chauvinismen trodde jag mest var på lek,men OK, givetvis får man utveckla de taktiska finesserna för att besegra ”ärkefienden”. Musse,som var helt överlägsen drog klungan i sextusen meter, började sladda samtidigt som de andra två svenskarna ryckte. Musse bromsade tempot och det bägge sega finnarna vågade inte gå om den på meriter överlägsne svensken. Efter några varvs filande fick han fart, lämnade de bägge finnarna och sprang ikapp och förbi sina svenska lagkamrater. Snyggt, men nånstans tänkte jag på de bägge diskade badmintonparen i OS.För mycket av taktik som går ut på att springa långsamt tror jag inte att sporten mår bra av.Här ska tilläggas att Musse är en mycket stor personligt favorit, i alla sammanhang, det var mer en allmän fundering.
Vår Elin, som till hennes och vår stolthet skulle Finnkampsdebutera på femtusen meter, råkade tidigt ut för bryderier. De på papperet övelägsna finnarna stod mer eller mindre stilla i starten, och våra svenska damer ville naturligtvis inte heller upp och dra.Efter ett varv som knappt hade uppjoggsfart(96 sek) hamnade landslagsdebutanten Elin i en ledning som enligt alla scenarior skulle tas av finskorna. Väl där höll hon ett anständigt tempo, men sneglade efter hjälp från de andra svenskorna. En av dem gjorde några hundringar i tätt vid något tillfälle. Med tvåtusen meter kvar stack finskorna snabbt förbi och skapade snabbt stor ledning som de höll i mål. Elin blev akterseglad även av de andra svenskorna, och tappade fyra, fem sekunder direkt. Sen höll hon tempot väl och tappade egentligen aldrig mer mark, och var väl lite av taktikoffer.
Hon var inte glad efteråt, jag tror nog att hon kommer tillbaka.
Själv funderar jag naturligtvis på om de svenska ledarna inte lagt upp en plan B utifall de finska damerna(som har ett tufft hinderlopp i morgon och säkert ville ha så vilsamt lopp som möjligt idag)INTE skulle gå upp i pik och dra.
Sen kommer jag på mig med att väga vad som egentligen är viktigt i livet och idrotten.
Efter en hel del grunnande på fördelarna med en bra taktik, och charmen med rävspel, ställda mot den frustration som uppstår när man INTE känner att man har fått göra sitt bästa eller blvit offer eller ännu värre, av ledare och lag”kamrater” inte anses ha följt planen, vet jag var jag står.
Och det kan ni kanske lista ut..gör alltid ditt bästa. Jag fullständigt älskade när Hässelbylöparen , mot alla order, förra året drog hela tiotusenmetersloppet. Det var publikfriande och modigt och jag tror ta mig fan att att vår Elin gärna hade haft reservplanen ”att om finskorna inte går upp och drar, och vill ha ett vilsamt lopp inför morgondagens lopp så ska vi göra det så surt som möjligt för dem och det ska ta jävlar i mig kosta även om vi så stupar på kuppen”.
I morgon är det en ny heldag på Nya Ullevi.
Tänk vad roligt man har det ändå!
Avslutningsvis måste jag berömma Ullevis Lovisa Lindh, som trots konstant spårlöpning hade styrka och moral att avgöra till säker vinst på 800m.
Hon vann
SM på samma distans härom helgen och börjar likna en komplett löpare alltmer.
